JAG
(och mina fisketeser)
 


 

Jag
Lite knepigt att presentera sig själv men jag gör ett försök till en kort presentation. Jag heter Jonas Nilsson, kallas Jonne,  och är född 1968, och fortfarande boende, i Knislinge med vilket jag trivs ypperligt bra.
Jag lever med min fru, Anne, och våra 2 barn Max och Fabian. Min familj är det viktigaste av allt och jag vet inte hur den blänkare skulle se ut som skulle kunna mäta sig med dem.
Min yrkesbana kan väl i korthet sammanfattas med jag efter grundskolan gick livsmedelsteknisk linje med restauranginriktning där jag sedan arbetade som kock ett antal år innan jag hamnade i möbelbranschen där jag höll till fram till 2004 då jag bestämde mig för att läsa till Socionom på Socialhögskolan vid Lunds Universitet. Idag är jag alltså Socionom och det känns helt okej.
Det finns mycket att säga men sammanfattningsvis kan man väl konstatera att jag har alldeles för många järn i elden i förhållande till hur många timmar det finns på ett dygn. Jag är en typ som vill göra och testa på allt men brottas samtidigt med sorgen över att livet är så kort vilket är synd eftersom det är så jäkla kul att leva... för det mesta...

 

Pojkarna

Mina älskade söner, Fabian(t.v) & Max(t.h), som jag efter bästa förmåga försöker introducera i fisket.  Naturligtvis får de själva bestämma om det är något som passar dem i framtiden men de ska iallafall få chansen att upptäcka glädjen i det.
 

 

 

Fisket
I hela mitt liv har jag varit intresserad av fiske och vågar nog påstå att fisket är lika viktigt, för mig, hemma (mentalt sett) som ute vid vattnet. Med det menar jag att dagdrömmeri, "vapenvård" och fiskepyssel i största allmänhet ger mig mycket tillfredsställelse.
Hur det än är så ter sig fisket stundom så otroligt enkelt när man plöjer fiskelitteratur och man kan lätt vaggas in i denna pseudovärld om man inte passar sig. Lyckligtvis så kan man ta sig ut till något vatten och snabbt slå fast hur oerhört trögt och oberäkneligt fisket kan vara och vips så är man tillbaka i realiteten igen.

Just havsöringsfisket är väl kanske det mest frustrerande fisket som jag känner till och sanningsenligt så stör det mig en hel del att jag lyckats hamna i detta "träsk" då det oftast löper många timmar mellan blänkarna. Vidare är havsöringen också den vackraste fisk jag vet vilket i symbios troligen är det som skapar den "fiskepsykos" som jag och många andra havsöringsfiskare hamnar i. Jag tror att det är lite jämförbart med golf just på det sättet att det ofta tar en fullständigt i besittning och genererar ett nästan lite tvångsmässigt beteende, som om man måste bevisa något för sig själv, att man kan lösa hemligheten... att man har svaren. Just det teoretiska begrundandet av hur man lurar havsöringen stämmer vissa dagar och andra dagar är man helt ute och cyklar och känslan av att ha fångat "blänkaren" skapar någon form av märklig övertro på sig själv som om inte slumpen och turen skulle ha ett finger med i spelet. Men visst är det så att den rutinerade fiskaren tar mer fisk än slumpamatören i det långa loppet.

En annan sak som jag tror skiljer mig från många andra havsöringsfiskare är jag inte har förmågan att uppskatta en raga ens för huggets eller fightens skull. Jag har kompisar som menar att hugget är det primära och att det inte är hela världen om det visar sig vara en raga som tagit medan jag menar att jag hellre blir utan hugget om det är en raga. Med det menar jag att besvikelsen blir så stor över att det är en raga så jag blir hellre utan. Du kanske tycker att det är ett knepigt resonemang och det respekterar jag men jag tycker lik förbaskat så.
 

Båten
Vidare så har jag också en båt, en Särki 530 R, med en 50-hästars Yamaha 4-takt på. Denna tingest är jag mycket glad över och även om jag inte vill kalla mig materialist så kan jag inte förneka att denna båt skänker mig mycket glädje. Jag har den på trailer så att jag kan lägga i den varhelst det behagar när andan faller på... och tiden räcker till...
 

 

Bandet
Jag har ett starkt musikintresse och spelar trummor, sjunger och skriver låtar i ett band som heter
Sméns Baglomma. Vi har spelat sedan 1993 och är still going strong.
Kolla länken.