JAG |
|
Jag |
Pojkarna Mina älskade söner, Fabian(t.v) & Max(t.h), som jag efter bästa förmåga försöker introducera i fisket. Naturligtvis får de själva bestämma om det är något som passar dem i framtiden men de ska iallafall få chansen att upptäcka glädjen i det.
|
Fisket Just havsöringsfisket är väl kanske det mest frustrerande fisket som jag känner till och sanningsenligt så stör det mig en hel del att jag lyckats hamna i detta "träsk" då det oftast löper många timmar mellan blänkarna. Vidare är havsöringen också den vackraste fisk jag vet vilket i symbios troligen är det som skapar den "fiskepsykos" som jag och många andra havsöringsfiskare hamnar i. Jag tror att det är lite jämförbart med golf just på det sättet att det ofta tar en fullständigt i besittning och genererar ett nästan lite tvångsmässigt beteende, som om man måste bevisa något för sig själv, att man kan lösa hemligheten... att man har svaren. Just det teoretiska begrundandet av hur man lurar havsöringen stämmer vissa dagar och andra dagar är man helt ute och cyklar och känslan av att ha fångat "blänkaren" skapar någon form av märklig övertro på sig själv som om inte slumpen och turen skulle ha ett finger med i spelet. Men visst är det så att den rutinerade fiskaren tar mer fisk än slumpamatören i det långa loppet. En annan sak som jag
tror skiljer mig från många andra havsöringsfiskare är jag inte har
förmågan att uppskatta en raga ens för huggets eller fightens skull. Jag
har kompisar som menar att hugget är det primära och att det inte är hela
världen om det visar sig vara en raga som tagit medan jag menar att jag
hellre blir utan hugget om det är en raga. Med det menar jag att
besvikelsen blir så stor över att det är en raga så jag blir hellre utan.
Du kanske tycker att det är ett knepigt resonemang och det respekterar jag
men jag tycker lik förbaskat så. |
Båten |
Bandet |