Vemdalen -13

130714
Vi hade länge pratat om en fjällsemester... Vi förresten... JAG hade pratat om en fjällsemester i sommartid sedan typ 20 år tillbaka. Jag är sådär barnsligt naturromantisk och älskar skog, vatten, att tälta mm... Ifjor så spenderade vi en vecka på Menorca så jag tyckte att i år kunde väl familjen gå med på en semester i svenska fjällen nu när "jag var så gentil ifjor och ställde upp på vad de önskade". Jag gillar ju liksom inte sol generellt. Det var väl ungefär så jag framställde det. Jag kan dock inte påstå att jag direkt led på Menorca utan vi hade det hur skönt som helst. Min älskade familj gick med på fjällen och valet föll på Vemdalen uppe i nordöstra delen av Härjedalen som i det närmaste gränsar till Jämtland. Lyckan var total för mig och vi gav oss den 14 juli. Resan upp gick bra och tog väl cirkus 12 timmar utan någon stress.

Vi stannade vid Storfors Taverna för att luncha. Menyn bestod av det mesta man kan tänka sig bland junkfood. Fabbe tog pizza, Max tog en burgare och jag och Anne tog varsin schnitzel. Ett hot tips: ÄT ALDRIG DERAS SCHNITZEL (inte ens under hot)!!!! De hade haft den dåliga smaken att panera den i curry och därmed gjort den oätlig. Själva tyckte de nog att de hade gjort något fantastiskt men den var som sagt oätlig. Jag tycker normalt om rätter innehållande curry men det här smakade bara lite väl upphettat currypulver...

Nåväl, lätt illamående lämnade vi syltan och fortsatte vår färd mot fiskeland.

Väl uppe så hittade vi den hyrda stugan ganska enkelt och den var mycket fin. Den låg i Björnrike och på förhand så spekulerade jag om att den skulle ligga nära fiskevatten så att man kunde gå dit. Nja, nu funkar det ju liksom inte riktigt så där uppe utan man behöver verkligen bil om man ska kunna utnyttja alla de ställen som kan fiska på. Kvällen gick åt till att packa upp, käka lite och förbereda det kommande fisket. Jag hade fått lite tips av min kusin som varit där innan så jag prickade in på kartan vart färden skulle gå dan därpå.

Efter en lugn morgon med god frukost drog sig jag och pojkarna mot fiskeplatsen. Min fru hade tidigt, klart och tydligt, redogjort för att hon inte ville höra ett ljud om att hon skulle fiska så det lät jag för husfridens skull bli att prata om.

Vi begav oss mot Veman, en öring och harrförande å som rinner genom Vemdalen där vi startade upp fisket. Grabbarna fiskade spinn och jag fluga. Vädret var okej så jag kunde fiska torrt... underbart. När man är ute i vildmarken sådär så är det ju inte så särskilt tillrättalagt utan man får ta sig fram efter bästa förmåga.

Vi hittade en snygg sväng av ån där det såg ut att vara lite djupare. Jag lyckades ta några små harrar, de första i mitt liv faktiskt, men de större var någon annanstans. Vidare så är det sinnesjukt svårt att kroka småfisk på torrfluga vilket jag blev varse då jag missade många hugg. Max som stod en bit ifrån fick plötsligt påslag av en lite större fisk på sitt UL-spö. han drillade den snyggt och jag kunde inte begripa vad det var. Efter en stund sansade fisken sig och kunde landas. Jag blev ganska förvånad när det visade sig vara en förrymd regnbåge. Den var mycket fin och fick bli kvällsmat. Innan hemfärd så lyckades jag dock ta en harr av det lite bättre formatet men jag släppte den också då den trots allt var alldeles för liten, den också.

Andra dagens strapatser blev det inte mycket av. Det var mycket att köra och leta efter bra platser och när vi väl hittat något spännande så visade det sig svåråtkomligt varvid vi fortsatte och så höll det på tills vi tröttnat och körde hem till stugan.

Tredje dagen kom ovädret. Det blåste, regnade och var kallt och även om jag var ute och testade lite här och var med flugspöet så var det mycket svårt att ens få ut lina och fiskarna var helt ointresserade av vad jag hade att erbjuda i flugväg. Ungarna tog timeout denna dag och ville hellre läsa och ta det lugnt (jag förstår dem verkligen). Jag var alltså ute själv och det var väl trevligt i sig MEN jag hade nu börjat odla lite björn-nojja. Området lär vara bland det björntätaste i landet så jag har sällan hostat, sjungit, visslat och väsnats så mycket ute i naturen sammanlagt i hela mitt liv. Ovädret höll sedan på resten av veckan och av mitt sedan många år så efterlängtade fjällfiske blev det i stort sett inget. Detta medan de flitigt rapporterade på tv om nya årsvärmerekord nere i Skåne, företrädelsevis Kristianstad.

Veckan förflöt, som sagt, med pissdåligt väder och jag fick känsla av att både stormen Gudrun och Per hade hamnat i Vemdalen och låg nu där och rullade, för alltid, för evigt... Någon dag var vi ute och promenerade, en annan dag var vi ute och forskade med bilen i de närbelägna orterna såsom Hede, Vemdalsskalet mm. Ingen ljusning skymtade bland prognoserna heller förrän möjligen på söndagen då vi skulle åka hem.

Jag var ändå ute lite sporadiskt och rekade och provade att fiska utan resultat mer än att jag odlade upp min redan onda tennisarmbåge till en rejäl smärtpunkt. En dag när jag kört iväg till ett ställe så lyckades jag med konststycket att låsa in min enda medhavda bilnyckel i kofferten... Där stod jag som ett nöt och visste inte riktigt vad jag skulle göra... Slå in rutan och sedan dona med det resten av veckan?... Icke sa Nicke. En bit därifrån låg en travbana av det lite mindre slaget så jag traskade dit. Där fanns i stort sett inget jag kunde stjäla för att lösa min situation. Jag gick dock runt en stund och kunde till min glädje konstatera att jag funnit en liten skrothög där jag både hittade plåtband och lite grövre stårtråd. med hjälp av dessa lyckades jag ta mig in i bilen och jag kände mig för en stund som McGyver. I såna läge är man glad att man har en något ålderstigen bil.

På lördagen gjorde en smärre vandring med spö där jag utforskade Norrvemans och Sörvemans slutliga delar där de rinner ihop till Veman. Det var mycket fint även om det resulterade i fisklöshet. Min extrema ormfobi var lugn men kompenserades väl av min nytillkomna björnskräck. Det visslades och väsnades så jag kunde knappt finna ro själv.

Mycket fiskefokus däruppe verkade ligga på Put and Take och det har jag hemmavid bl.a. i form av Harasjömåla. Det var ju vildvatten som jag var ute efter och det var i ärlighetens namn ganska svårtillgängligt... nja inte svårt direkt... men tidskrävande. De hade en fantastisk fiske- och vildmarksbutik i Vemdalen som inte gick av för hackor, Ekbergs Fiske & Fritid, som du absolut ska besöka om du har vägarna förbi Vemdalen. Förutom är synnerligen bra sortering så är personalen serviceminded och mycket trevlig.

På vägen hem besökte vi Lasse och Karin, vänner från Halmstad, som har stuga i Siljansnäs. Ett mycket trevligt stopp med övernattning på vägen hem mot Skåneland.

Summan av resan är den att vi hade det jätteskönt trots att fisket i stort sett kom av sig. Blir det fler fiskeresor norrut så blir det lite högre upp i landet då Dalarna-Härjedalen trots allt är lite "låtsasnorrland". Det är förvisso synnerligen vackra vyer men uppe i Lappland bjuds det nog mer hardcore-fiske

Jag fick ta några harrar om än av det mindre formatet...
Jag fick fiska torrfluga på allvar... flugspö slår det mesta...
Nästa år blir det nog Grekland eller nåt... helt utan fiskefokus...

Hälsar Jonne

.............................................................