Fiskerapporter -13
 

Vemdalen -13

130714
Vi hade länge pratat om en fjällsemester... Vi förresten... JAG hade pratat om en fjällsemester i sommartid sedan typ 20 år tillbaka. Jag är sådär barnsligt naturromantisk och älskar skog, vatten, att tälta mm... Ifjor så spenderade vi en vecka på Menorca så jag tyckte att i år kunde väl familjen gå med på en semester i svenska fjällen nu när "jag var så gentil ifjor och ställde upp på vad de önskade". Jag gillar ju liksom inte sol generellt. Det var väl ungefär så jag framställde det. Jag kan dock inte påstå att jag direkt led på Menorca utan vi hade det hur skönt som helst. Min älskade familj gick med på fjällen och valet föll på Vemdalen uppe i nordöstra delen av Härjedalen som i det närmaste gränsar till Jämtland. Lyckan var total för mig och vi gav oss den 14 juli. Resan upp gick bra och tog väl cirkus 12 timmar utan någon stress.

Vi stannade vid Storfors Taverna för att luncha. Menyn bestod av det mesta man kan tänka sig bland junkfood. Fabbe tog pizza, Max tog en burgare och jag och Anne tog varsin schnitzel. Ett hot tips: ÄT ALDRIG DERAS SCHNITZEL (inte ens under hot)!!!! De hade haft den dåliga smaken att panera den i curry och därmed gjort den oätlig. Själva tyckte de nog att de hade gjort något fantastiskt men den var som sagt oätlig. Jag tycker normalt om rätter innehållande curry men det här smakade bara lite väl upphettat currypulver...

Nåväl, lätt illamående lämnade vi syltan och fortsatte vår färd mot fiskeland.

Väl uppe så hittade vi den hyrda stugan ganska enkelt och den var mycket fin. Den låg i Björnrike och på förhand så spekulerade jag om att den skulle ligga nära fiskevatten så att man kunde gå dit. Nja, nu funkar det ju liksom inte riktigt så där uppe utan man behöver verkligen bil om man ska kunna utnyttja alla de ställen som kan fiska på. Kvällen gick åt till att packa upp, käka lite och förbereda det kommande fisket. Jag hade fått lite tips av min kusin som varit där innan så jag prickade in på kartan vart färden skulle gå dan därpå.

Efter en lugn morgon med god frukost drog sig jag och pojkarna mot fiskeplatsen. Min fru hade tidigt, klart och tydligt, redogjort för att hon inte ville höra ett ljud om att hon skulle fiska så det lät jag för husfridens skull bli att prata om.

Vi begav oss mot Veman, en öring och harrförande å som rinner genom Vemdalen där vi startade upp fisket. Grabbarna fiskade spinn och jag fluga. Vädret var okej så jag kunde fiska torrt... underbart. När man är ute i vildmarken sådär så är det ju inte så särskilt tillrättalagt utan man får ta sig fram efter bästa förmåga.

Vi hittade en snygg sväng av ån där det såg ut att vara lite djupare. Jag lyckades ta några små harrar, de första i mitt liv faktiskt, men de större var någon annanstans. Vidare så är det sinnesjukt svårt att kroka småfisk på torrfluga vilket jag blev varse då jag missade många hugg. Max som stod en bit ifrån fick plötsligt påslag av en lite större fisk på sitt UL-spö. han drillade den snyggt och jag kunde inte begripa vad det var. Efter en stund sansade fisken sig och kunde landas. Jag blev ganska förvånad när det visade sig vara en förrymd regnbåge. Den var mycket fin och fick bli kvällsmat. Innan hemfärd så lyckades jag dock ta en harr av det lite bättre formatet men jag släppte den också då den trots allt var alldeles för liten, den också.

Andra dagens strapatser blev det inte mycket av. Det var mycket att köra och leta efter bra platser och när vi väl hittat något spännande så visade det sig svåråtkomligt varvid vi fortsatte och så höll det på tills vi tröttnat och körde hem till stugan.

Tredje dagen kom ovädret. Det blåste, regnade och var kallt och även om jag var ute och testade lite här och var med flugspöet så var det mycket svårt att ens få ut lina och fiskarna var helt ointresserade av vad jag hade att erbjuda i flugväg. Ungarna tog timeout denna dag och ville hellre läsa och ta det lugnt (jag förstår dem verkligen). Jag var alltså ute själv och det var väl trevligt i sig MEN jag hade nu börjat odla lite björn-nojja. Området lär vara bland det björntätaste i landet så jag har sällan hostat, sjungit, visslat och väsnats så mycket ute i naturen sammanlagt i hela mitt liv. Ovädret höll sedan på resten av veckan och av mitt sedan många år så efterlängtade fjällfiske blev det i stort sett inget. Detta medan de flitigt rapporterade på tv om nya årsvärmerekord nere i Skåne, företrädelsevis Kristianstad.

Veckan förflöt, som sagt, med pissdåligt väder och jag fick känsla av att både stormen Gudrun och Per hade hamnat i Vemdalen och låg nu där och rullade, för alltid, för evigt... Någon dag var vi ute och promenerade, en annan dag var vi ute och forskade med bilen i de närbelägna orterna såsom Hede, Vemdalsskalet mm. Ingen ljusning skymtade bland prognoserna heller förrän möjligen på söndagen då vi skulle åka hem.

         

Jag var ändå ute lite sporadiskt och rekade och provade att fiska utan resultat mer än att jag odlade upp min redan onda tennisarmbåge till en rejäl smärtpunkt. En dag när jag kört iväg till ett ställe så lyckades jag med konststycket att låsa in min enda medhavda bilnyckel i kofferten... Där stod jag som ett nöt och visste inte riktigt vad jag skulle göra... Slå in rutan och sedan dona med det resten av veckan?... Icke sa Nicke. En bit därifrån låg en travbana av det lite mindre slaget så jag traskade dit. Där fanns i stort sett inget jag kunde stjäla för att lösa min situation. Jag gick dock runt en stund och kunde till min glädje konstatera att jag funnit en liten skrothög där jag både hittade plåtband och lite grövre stårtråd. med hjälp av dessa lyckades jag ta mig in i bilen och jag kände mig för en stund som McGyver. I såna läge är man glad att man har en något ålderstigen bil.

På lördagen gjorde en smärre vandring med spö där jag utforskade Norrvemans och Sörvemans slutliga delar där de rinner ihop till Veman. Det var mycket fint även om det resulterade i fisklöshet. Min extrema ormfobi var lugn men kompenserades väl av min nytillkomna björnskräck. Det visslades och väsnades så jag kunde knappt finna ro själv.

         

Mycket fiskefokus däruppe verkade ligga på Put and Take och det har jag hemmavid bl.a. i form av Harasjömåla. Det var ju vildvatten som jag var ute efter och det var i ärlighetens namn ganska svårtillgängligt... nja inte svårt direkt... men tidskrävande. De hade en fantastisk fiske- och vildmarksbutik i Vemdalen som inte gick av för hackor, Ekbergs Fiske & Fritid, som du absolut ska besöka om du har vägarna förbi Vemdalen. Förutom är synnerligen bra sortering så är personalen serviceminded och mycket trevlig.

På vägen hem besökte vi Lasse och Karin, vänner från Halmstad, som har stuga i Siljansnäs. Ett mycket trevligt stopp med övernattning på vägen hem mot Skåneland.

    

Summan av resan är den att vi hade det jätteskönt trots att fisket i stort sett kom av sig. Blir det fler fiskeresor norrut så blir det lite högre upp i landet då Dalarna-Härjedalen trots allt är lite "låtsasnorrland". Det är förvisso synnerligen vackra vyer men uppe i Lappland bjuds det nog mer hardcore-fiske

Jag fick ta några harrar om än av det mindre formatet...
Jag fick fiska torrfluga på allvar... flugspö slår det mesta...
Nästa år blir det nog Grekland eller nåt... helt utan fiskefokus...

Hälsar Jonne

.............................................................

 

Blänkaren 2013

130414
Så blev det då äntligen dax för Blänkaren 2013. Datumet som vi satt till den 13/4 var medvetet inprickat långt fram på säsongen... och tur var ju det. Hade vi haft tävlingen tidigare kanske den hade fått ställas in. Vi, arrangörer, hade stora förhoppningar fiskeframgångarna denna dag även om dagen inte riktigt kom att innehålla tidigare utlovat väder.

Micke och jag hade stämt möte vid ett av alla de rev som Skånekusten har att erbjuda och vi kom dit ungefär vid samma tid. Micke, my brother in arms, kom färdigsvidad till platsen i sina splinkans nya vadare. Jag fick sedvanligt knöka mig in i mina med förhoppningar om att lagningarna sen Bornholm i dec skulle hålla. Vi gick ner till vattnet och kunde snabbt konstatera att vattenståndet var oerhört lågt. Jag fiskar inte så ofta på sydkusten att jag kan avgöra vad det normala vattenståndet är men jag var ute på en båttur förra helgen uppe i Åhus och kunde då konstatera att jag aldrig sett så lågt vatten där. Vid sidan av det låga vattnet så var vinden noll och intet liksom vågrörelserna i havet. En lätt dimma låg längs kusten och solen, s.a.s. lyste med sin frånvaro. Oavsett vad man tror om möjligheterna så tar man inget då man teoretiserar på land utan att ha draget i vattnet.


Hmm... lågvatten? Jodå...

Vi började i alla fall att fiska. Jag kände att vadarna läckte vid ena foten och det kunde jag väl stå ut med. Min, på sistone, tilltagande abstinenta känning av flugfiske gjorde sig påmind och strax hade jag bytt till flugspö. Gud så underbart att känna hur mitt Fenwick AV Techna #8 jobbade utan påverkan av en jäkla massa vind. Nu vadade jag också ut lite längre och kunde då konstatera att vattnet forsade in i grenen. Summa summarum kan jag konstatera att skillnaden mellan att vada i mina vadarbyxor eller iklädd ett par jeans var för dagen hårfin. Det var kallt men å andra sidan så var det så pass njutbart att idka flugfiske så jag kunde sätta mig över det. Jag hade faktiskt ett hugg också men inte mer än så.

Vi var trägna men drog oss mot sekretariatet vid Engelskan inne i Ystad för att se hur det var med PO. Det visade sig vara bra och denne entreprenör låg i som vanligt och Gladsax var där och delade ut årets Blänkar-Snaps, specialdesignad för Blänkaren 2013.  Där fanns det grillad korv vilket satt som en smäck. Vi tog oss en runda till på kusten mot ett annat rev men med samma bleka resultat och vid kl.13 drog vi oss mot stugan vid Engelskan.

Väl tillbaka träffade vi på arrangörskollegorna Anders DK och David Altengård. Vi träffade också på fler fiskekompisar som de blivit. Janne Blanking träffade vi bl.a. på och jag blir så glad av denne man som har ett underbart perspektiv på tillvaron. En något mer nytillkommen fiskekamrat är Kjell Kings som också han är av synnerligen sympatisk natur, dock Djurgårdare ;)


Anders F. Dahl i egen hög person

Många igenkänningsansikten fanns på plats men man hinner ju inte prata med alla. Härligt också att se lite folk hemifrån Östra Göinge då vi givetvis vill välkomna även förhållandevis långväga gäster. Vår förhoppning är att så många som möjligt sluter upp vid sekretariatet även om man inte fått fisk vilket bl.a. är en av anledningarna till att vi har så pass stor utlottning som vi har.


God uppslutning vid prisutdelning

Well well, Vi stötte ihop med flera andra "kändisar" också och det ju egentligen det som är tävlingens grundidé vid sidan av fisket. Att just knyta kontakter, att förbrödras över teoretiserandet runt väder, vind, vattenfärg, berättandet av roliga (sanna eller spetsade) anekdoter runt fiskets underbara värld mm. Ja, till och med ett riktigt uselt fiske kan faktiskt ena människor. Dagen till ära så hade vi 175 anmälda havsöringsfiskare och förutom en fisk som vägdes in med ett undermåligt Fulton på 0,86 och därmed inte fick delta så hade vi kl.16.00 endast 2 st fiskar invägda. Fiskarna var förvisso vackra skapelser och otvivelaktigt knallblanka men de var trots allt bara 2 st. Och detta på 175 st deltagare. För egen del så tycker jag att det är snudd på skandal men det ger å andra sidan än mer cred åt de som lyckades bärga dessa fiskar.


Kjell Kings mottar fina böcker med havsöringstema som pris sponsrade av bokförlaget www.settern.se

I år kan vi ståta med att priserna i både spinn- och flugklassen gick ut.
I spinnklassen vann Daniel Andersson med sin fina havsöring på 57,5cm, 2,22kg vilket ger ett Fultonvärde på 1,167.
I flugklassen vann Hans Hedberg med sin havsöring på 62,5cm, 2,80kg vilket i sin tur ger ett Fultonvärde på 1,146.
Vi pratar inga stora marginaler men trots att Hans havsöring var större så vann Daniel duellen på ett bättre Fulton i det inbördes mötet. Dock utföll vinsten av kniven till Hans fördel då fisken uppfyllde kriterierna för detta pris, nämligen att fisken är tyngst, oklanderligt blank (vilket jag är enväldig domare om) samt att den har ett Fultonvärde på minst 1,0.
 


Undertecknad var konferencier vid prisutdelningen...
 


... väl supportad av Anders F. Dahl som höll grytan kokande

 


Daniel Andersson


Hans Hedberg

Slutligen vill vi framföra vårt varma tack till alla er som deltog och till våra sponsorer som gör tävlingen möjlig. Vi hoppas att ni hade en bra dag trots att spögunget uteblev för de flesta. Vi ämnar återkomma nästa år om vi får leva och ha hälsan och vi hoppas att ni gör detsamma. Är det något som ni skulle vilja tillföra tävlingen, föreslå någon förändring, tycka till om eller på annat sätt lätta ditt hjärta så gör det. Hör av Er till någon av oss på www.spinnstopp.se , www.fiskedagbog.dk , www.fishingtime.se samt www.fiskeosportboden.se


Hälsar Jonne

 

Tillbaka till Fiskerapporter

Copyright © 2013 Jonas Nilsson
All rights reserved