Langeland/Fyn -09

Detta år hade vi bestämt oss för att åka till Langeland för att fiska då det skulle innebära total ruin att ta sig över till Bornholm. Runt 3000kr för en bil och två personer t&r ville de ha för resan, utöver det tillkommer sedan boendet och då fick det vara nog.

091203
Jag hade bestämt mig för att åka kl.05.00 ner till Micke för vidarefärd till Langeland. Av någon konstig anledning är det aldrig särskilt jobbigt att stiga upp när man ska iväg och fiska. Väl nere i Staffanstorp lastade vi över prylar från min bil till Mickes innan vi gav oss av. Den där pirrande känslan av att vara på väg med ett oskrivet äventyr framför sig är nästan obeskrivlig. Det är lite som med all typ av semester som nästan bäst innan den har börjat. Nåväl, vi skulle bo i Bagenkop, på Bagenkop Marine Center, och fisket runt den sydliga spetsen skulle, enligt den guide vi införskaffat, vara förträffligt. Väl framme i Bagenkop tog vi boendet i besittning innan vi fulldressade för fiskekrig gav oss ut mot havet. Vi valde en plats ganska nära Bagenkop som såg giftigt ut. Ganska hård vind från syd gav oss ordentliga pustar från sidan och linbågarna överträffade kastlängden med råge. Micke gav sig inåt i en liten vindskyddad bukt medan jag stretade på i sidvinden. När jag fått nog så gav jag mig också in i bukten där Micke, nerfjällad, kunde visa upp en blank tingest på halvannat kilo. Så jäkla härligt att Micke hade tagit fisk! På nya domäner känns det alltid gott att någon visar vägen och därmed motbevisar ens ängslan av sterila vatten. Med nyfött hopp i kroppen fiskade jag intensivt... givetvis utan ett känn. Eftermiddagen gick och när det danska mörkret föll gav vi upp till förmån för lite kvällsmat.

091204
Så, det var idag det skulle ske. Vindarna hade nu vänt lite mot sydost och vi provade en plats något längre norrut än den vi huserade på under gårdagen. Redan vid ankomst tyckte vi nog att det såg ut att vara lite i lugnaste laget men fiskade seriöst av detsamma. Inte något känn varför vi beslöt att byta plats. Vi styrde kosan mot sydspetsen men inte  heller där hände något även om sjön låg på precis lagom. Vi började diskutera det faktum att Langeland verkar vara befriat från synbara rev som vi är vana vid från både Skåne och Bornholm. De platser vi hittills hade besökt på Langeland verkade ha samma typ av strandförhållanden överallt med mindre sten inne längs stranden och längre ut tigerbotten. Stenarna invid land är väl just de stenar som blivit över när erosionen ätit på landmassan och skjutsat ut sanden i havet medan småstenen blivit kvar.

Nähä minsann, här kunde vi inte stå och bränna värdefull fisketid. In i bilen igen och en test på ostsidan. Likadant här, inte ett liv på de kilometerlånga sträckorna av exakt likadan strand. Det borgar ju knappast för någon särskild koncentration av fisken.

Vid körde nu tillbaka till den plats som vi var vid igår i hopp om att någon öring skulle befinna sig där. Micke valde platsen där han igår hade tagit en fisk och jag gick lite längre ut mot spetsen. Ingenting hände för någon utav oss. Micke gick ännu längre in i bukten och hade då en liten öring på som hoppade av. Jag gick efter då det var på vägen mot bilen samtidigt som det började mörkna. På lite håll såg jag att Micke då drillade fisk. Den kom in och släpptes och jag kunde se att den var liten. Jag fortsatte gå mot Micke en bit till innan jag klev ut i vattnet och kastade lite. Plötsligt högg det och jag kände direkt att det här måste vara en rekordfisk... i litenhet. Det var en liten torsk som förirrat sig in i bukten och den var som sagt liten, riktigt liten. Kastet efter var det färdigt igen men den klev av. Nu verkade bukten koka av småtorsk med hugg i vart vartannat kast och vi stannande en stund innan vi packade ihop och begav oss hemåt för att avnjuta en köttgryta.

Under kvällen diskuterade vi återigen bortavaron av rev. Någonstans mitt i detta vandrade mina tankar till Erst-Hugo Järegårds monolog i serien Riket där han står på sjukhusets tak och pratar någonting om: -Danmark... utskitet av kalk och vatten... -Hmm... snarare sand och vatten tänkte jag, innan Micke avbröt min tankenoja och hade hittat ett ställe på västsidan som uttryckligen hade ordet "rev" i benämningen av platsen. Vi enades om att detta kom att vara morgondagens utgångspunkt... och så fick det bli.

091205
Idag styrde vi mot ett "rev". Ja, så löd i alla fall beskrivningen av Korsebølle rev i guiden och visst var det det ett rev... ett hundratal stenar med gott mellanrum där slät sand låg mellan desamma på ca: 30cm djup. Utanför själva "revet" var det tigerbotten och där kunde man glatt vada omkring för denna plats var låååååååååååånggrund. Vi fiskade ihärdigt och Micke hade ett "plåtahugg". Meddelas kan också att det var riktigt svinigt kallt i vinden denna dag och efter ett par timmar så sökte vi oss till ett nytt ställe. Om det var för att värma oss i bilen eller om det faktiskt var så att vi trodde på att fisken skulle finnas någon annanstans vill jag dock låta vara osagt. Denna gång var det nordspetsen som gällde. Här var det ordentligt blåsigt och mycket kallt varför vi inte stannade sådär oerhört länge på denna, till synes, sterila plats.

Vi sökte oss mot en ny domän där vi också skulle inmundiga lite mat till ackompanjemanget av havets vågor och vindens pina. Gårdagens överblivna köttgryta blandat med ris värmdes på stormköket och sköljdes ner med att par av årets Julebryg, modell Tuborg. För egen del måste jag tillstå att denna måltid var nog en av de både godaste och mest välkomna jag ätit i hela mitt liv och var en god hjälp i att få kroppstemperaturen att överstiga de 32°C som den förmodligen hade vid detta laget. Platsen var stendöd och när skymningen föll gav vi upp. Mentalt hade jag gjort det för längesen.

091206
Hemresedagen inleddes med att vi packade ihop våra saker, städade av och drog till dagens utsedda plats. Då fisket endast skulle komma att handla om ett par timmar så hade vi siktet inställt på Fyn. Den spets vi hade sett ut visade sig vara omöjlig att komma åt då den utsatta parkeringsplatsen inte verkade existera varför vi ändrade planerna. Platsen som vi kom till visade sig se ungefär likadan ut som alt annat vi hade besökt och vi dunkade på med våra redskap. Vi delade lite på oss och jag gick en bit bort mot vad jag uppfattade som en liten spets. Det var ingen direkt spets men jag började hursomhelst fiska där. Efter en stund tyckte jag mig känna en stöt varpå jag gjorde ett spinnstopp och då kom hugget igen. Fisken fastnade inte men avgjort var det hugg. Min vasskyddade enkelkrok förmådde inte kroka fisken vilket naturligtvis hade gjort en avgörande skillnad för min framgång denna resa.

Vi gick till bilen och kokte resans sista korvar som vi avnjöt tämligen hastigt i den kalla och hårda vinden innan vi packade in oss i bilen för återfärd till Svea Rike.

Fiskemässigt var resan ingen succé men utan Mickes fisk hade den varit ännu sämre. Micke och jag har det trots allt alltid trevligt även om fisken inte är i huggtagen och det är ju också en rekreationsresa vid sidan av den officiella fiskeresan. Huruvida Micke är av en avvikande åsikt vill jag låta vara osagt men jag kommer aldrig mer att åka till Fyn & Langeland med syfte att fiska. Möjligen i andra sammanhang då Danmark som helhet är ett dejligt land, så också ställena vi var på och åkte igenom men som fiskekust tilltalade området mig inte alls. Jag kan nog också tänka mig att man bygger upp alltför höga förväntningar varför givetvis besvikelsen blir därefter. Vi har ju trots allt gått bom på Bornholm ett år... ja, eller nästan. 15 cm öring skiljde oss från totalfiaskot det året. Men vad jag menar är att den visuella stimulansen av Bornholm och därmed tron på fisket gör underverk.

Väl framme i Sverige hos Micke packade vi över mina grejor i min bil och skiljdes åt. Innan dess hade vi nästan underförstått gjort en överenskommelse som vi nu bekräftade. Micke sa: -Bornholm nästa år va?
Jag svarade: -Definitivt... Bornholm nästa år.

// Jonne (som undrar varför ytterdörrarna i Danmark öppnas inåt????)

.................................................

En gäddträff... nästan utan gäddträff

090926
I lördags så gick Gäddträffen på Ivösjön, som Ivösjöns Fiskevårdsförening arrangerar, av stapeln för 15:e gången i ordningen där 158 trägna fiskare tampades om förstaplatsen... nja, tampades var väl att ta i. En ganska lugn tillställning med lite halvtaskigt väder.

♪ En sjöman älskar havets våg ♫...

Jag och Jocke Persson hade avtalat tidigare under veckan att vi skulle ge oss ut vilket vi också gjorde. Vi valde att lägga i båten i Vånga för att sedan sjöledes ta oss till anmälningsplatsen i Bromölla. Min vana trogen så lyckades vi inte komma i tid till starten utan mötte givetvis alla startande i inloppet till hamnen. Men, som vi sa, det är ju ingen värld att rusa i. I lugnt gemak gick vi iland och anmälde oss innan vi, nu anmälda i tävlingen, begav oss ut för att plocka hem förstapriset. Första utmaningen var att få i grejorna. Det blåste ganska ymnigt så det var inte helt oproblematiskt men efter en stund (ganska lång) så var mina små trollingriggar (Scotty Lake Troller) ute samt två paravaner vid sidan av två vanliga spö, sammanlagt 6 spön. Nu önskar jag att jag kunde skrivit "knappt hade vi fått ut grejorna förrän vi hade dubbelhugg på"... osv...osv. Nejdå, huggmässigt kändes det mest som ett fiske efter en väl lyckad Rotenonbehandling av sjön. Nu är ju varken jag eller Jocke av typen att vi får panik av att sitta i en båt när det inte hugger utan vi hade mycket trevligt i alla fall.

Jocke Persson slappandes i fören

Efter ett par timmar ryckte det i alla fall till på en av riggarna och då det fortsatte rycka så tog jag upp spöet, spände upp bromsen och gjorde mothugg... PANG!! Linan tvärbrast och om det varit så att Jocke suttit lite närmare och fått den svingade spötoppen i huvudet så hade jag nog slagit ihjäl honom. Vi skrattade så vi tjöt. Nåja, bara att veva upp riggen. När den väl var uppe så kunde vi konstatera att linan satt kvar i utlösaren varför jag grep tag i linan, utlöste den manuellt, och började dra i linan med händerna där jag kände en gädda som sprallade i änden. Storleken på gäddan behöver väl knappast beskrivas nu när du förstått att den inte lyckades lösa ut linan. Oturligt nog fanns heller ingen klass för handfiskad gädda i tävlingen varför den lilla, svårt sargade, gäddan fick gå tillbaka. Får jag gissa så hade den nog varit i gapet på någon betydligt större best men det var sannolikt långt tidigare än när den högg på vårt bete.

Handfiskad Esox Lucius

Till saken hör att jag sällan fiskar med de lite tyngre spö/rullar jag har varför underhållet är lite si och så. Detta är väl, vid sidan av min lata natur, huvudorsaken till att de så viktiga linbytena uteblivit på dessa rullar.

Vi fortsatte fiska. Nu hade vi ju fått bevis för att tecken på liv kunde skönjas i sjön. Gällande färger och betesval tycker jag nog att vi hade spritt "riskerna" ganska jämnt men efter ytterligare ett par händelselösa timmar började återigen tvivlet stiga. Jag rotade fram ett gammalt ärgat Atom i koppar som jag ärvt efter min hädangångne far. Jag skulle tro att betet är från början av 60-talet. Detta sattes på den ena djupriggen och efter en stund signalerades hugg på densamma. Jag vill inte på något sätt påstå att en s.k. strid kom att uppstå när den möjligen 3 hg tunga abborren bärgades. Förvisso fullt i ätlig storlek men det skulle allt behövts några till i så fall och med den frekvens det högg denna dag så hade både jag och Jocke hunnit nå pensionsålder innan vi nått kvoten för en måltid.

Plötsligt så ser vi en båt komma emot oss. Jag skojade lite med Jocke i tron att den skulle köra på oss när den inte gjorde några ansträngningar att väja. Den svängde dock och lade sig en bit ut på vår babords sida. Det visade sig att en av arrangörerna hade med sig en journalist och en fotograf från Kristianstadsbladet som fotade och ställde lite frågor. Själv var jag i full färd med att inmundiga min för dagen medhavda Grekiska sallad så mina svar blandades med lök, fetaost och oliver. Kanske var det också åsynen av detta läskiga vidunder som gjorde att man klippte bort mig och bara lät Jocke vara kvar på bilden som sedan kom i tidningen. Läs artikeln här.

Efter intervjun och fotosessionen fortsatte vi fisket. Ett grund dök upp snabbt och plötsligt var min älskade Cisco Kid ett minne blott. Denna wobbler i svart och gult har varit i min ägo sedan säkert 25 år varför detta avsked kändes lite förargligt. Tron på förstapriset hade väl så smått börjat dala och kl.14.30 plockade vi ihop för att vara på plats vid sekretariatet innan kl.15.00, som var deadline för att inte diskas. När vi väl hittat en plats vid bryggan gled vi upp för att bevittna prisutdelningen. En tysk man plockade hem förstapriset med en snygg gädda på 10890g och därefter följde gäddorna i en nedåtgående skala. Den enda lilla tröst jag kunde känna var att ingen av dem verkade ha varit "handfiskad"...!?

I slutet av prisutdelningen lottade man ut lite priser på startnumret. Plötsligt drar de startnummer 68 där skepparen ombeds gå fram och välja något från prisbordet. Skepparen för startnummer 68 visade sig vara jag så lite plåster på såren för mitt ankrade Cisco Kid fick jag. Detta till ett sammanlagt försäljningsvärde av drygt 700 kr så det kunde jag absolut leva med.

Vi lämnade prisutdelningen för att söka oss tillbaka till Vånga och där traila upp båten. Vi kunde summera en härlig dag men naturligtvis snurrade lite tankar i huvudet på en. Jag har svårt att riktigt anamma en tävling där så många gäddor avlivas för att hängas upp, beskådas, prisas och därefter...? Ätas? Kastas? Vad vet jag? Jag skulle gärna sett att man likt Gäddhugget i Hammarsjön använder arrangörsbåtar som väger in fisken levande. När man fått upp en fisk ringer man ett nummer man fått där en båt omedelbart sätter fart mot platsen man beskrivit. Under tiden ser man till att hålla gäddan i håven och efter vägning sätter man ut gäddan igen. Rättvist för gäddan om inte annat. Man kan givetvis problematisera denna invägningsform också men jag tror den är ett steg i rätt riktning.

Vidare måste jag tyvärr konstatera att min motor ännu inte går klockrent vilket besudlar mitt sinne...

// Jonne

.................................................

Sommar summarum

090916
Sommaren har, om inte helt, så i alla fall huvudsakligen varit fiskefri. Mina bekymmer med min powertrim-motor till båten drog ut på tiden vilket fick konsekvenser för fisket. Lapplandsturen var ju givetvis inte beroende av detta och det var också denna tur som huvudsakligen kom att utgöra det fiske som sommaren erbjöd. Visst kunde jag tagit mig till kusten lite då och då eller landfiskat i Helgeå som rinner genom Knislinge men det blev liksom inte av. Fokus har istället legat på att färda åtminstone något av de renoveringsprojekt jag har på gång. Inte heller detta har lyckats fullt ut men en hel del har trots allt hänt på den punkten.

När jag så väl hade fått hem powertrim-motorn från USA , monterat den och konstaterat att den funkade så blev det emellertid ett par turer på Immelnsjön med ungarna. Vid det första tillfället som vi var ute så tog vi några riktigt snygga borrar på jigg. Plötsligt blev allt sådär enkelt som det kan bli när man har flyt varför vi gav oss ut även dagen därpå. Som så ofta förr så trodde vi att det skulle vara lika huggvilligt eftersom förutsättningarna var desamma väderleksmässigt... Icke då. Nej, plötsligt var det stendött och fullkomligt omöjligt att få abborrarna att hugga vilket givetvis fick en att traditionsenligt lägga pannan i djupa veck och erkänna att man ingenting begriper. I 5 dagar hade vi åtminstone chansen att kunna komma ut med båten innan jag och Fabian fick fejsa sanningen när min fyrcylindriga motor började gå på tre av dessa. Det visade sig vara förgasarproblem som trots allt löstes ganska snabbt av Åhus Marina. Men dagarna då båten stod på verkstad var också de sista dagarna som vi hade tid att utmana fisket.

Jag och Micke tog oss trots allt i hårfästet och tvingade oss ner till kusten för att jaga en sommaröring innan fredningen. Vi fiskade med enorm inspiration då fisk tagits på platsen dagarna innan. Inspirationen avtog knappast då öring hoppade lite varstans i området som vi fiskade av. Ödets vana trogen så ville givetvis inte fisken hugga och jag kan än idag, 41 år gammal, inte stoltsera med att jag har tagit en sommaröring i havet och faktum är att jag verkligen betvivlar att jag så någonsin kommer att göra. Man kan visst försvara sig med att man fiskar för lite/sällan och det ligger mycket i det. Men lika konstigt blir ju det försvaret om man konfronterar den sanningen med att JAG ALLTID ÄR PÅ PLATS UNDER FEL FÖRUTSÄTTNINGAR... ALLTID. Konfrontation med den sanningen härleder ju en till nästa slutsats: DÅ MÅSTE DET JU FÖRHÅLLA SIG SÅ ATT JAG INTE KAN FISKA... vilket jag givetvis inte vill eller kan erkänna. Men det är väl så att jag är en urusel fiskare. Må så vara men trots det älskar jag att fiska. Adrenalinet fick ju också sin beskärda del denna dag då en nätfiskare kom ut och lade ett långt nät alldeles intill där vi fiskade. Jag kan inte förstå vilka krafter inom fiskerinäringen som förmår Fiskeriverket att krampaktigt hålla kvar dessa extremt förlegade regler som gör att vem som helst får lägga nät nästan ända uppe på land vilket i sin tur omöjliggör fiske just från land? Vad är det som är så självklart med att människor med båt och nät har företräde till havet framför människor utan?

Lyckligtvis så har jag fortfarande förmågan att uppskatta en fisklös dag med motivationen att det är skönt att komma ut till havet för själens skull även om det inte är huvudskälet till att jag kör dit... eller är det det?

Min tro på havsöringsfisket har i alla fall fått sig en ordentlig törn efter de senaste årens nederlag och jag har svårare och svårare att prioritera kustfisket framför andra saker som existerar i min måste-värld. Att tömma tanken på bilen gång efter annan och inte ha med sig så mycket som ett öringfjäll hem motiverar ju heller inte omgivningen att heja på en.

Bornholm ligger trots det i planeringen fram på senhösten och det är en odelad njutning, fisklös eller ej.

// Jonne

.................................................

Näbbigt värre

090502
Jag tänkte ta mig ett morgonfiske men vaknade för sent så det fick bli ett förmiddagsfiske. Eftersom Powertrim & tilt-mekaniken på båten påpassligt nog slutat fungera så fick det bli ett vadarfiske istället. Jag valde mellan Landön och Hamrarna och valet föll slutligen på Hamrarna. Visst hade jag hört att förtrupperna med näbbgäddor var inne men tänkte att det nog inte skulle vara någon fara.

Väl framme kunde jag konstatera att vattennivån var mycket låg så jag kunde glatt promenera på ställen ute på revet som jag annars inte brukar nå. Jag drog några kast och näbbisarna var på och "nébrade" (som vi med göinge-avart till dialekt säger när vi menar nafsade) och redan i första kastet så satt en näbbgädda där. Konstigt det där med att få fisken att sätta sig ordentligt på kroken. Om jag är ute med ungarna i syftet att just fiska näbbgädda så tappar man hur mycket som helst men som i lördags så tappade jag knappt någon fast jag inte önskade annat. Dessa långa smala näbbiga sakerna var på draget hela tiden och även om där hade funnits öring inne så hade de inte haft en chans att hinna före "näbborna" för att ta draget.

Ett annat roligt fenomen uppenbarade sig nu också. Normalt står man ju och fipplar bland dragen för att hitta något som intresserar fisken och som får dem till att hugga. Nu rådde motsatsen, jag letade och provade bland allt jag hade med mig för att hitta något som inte skulle intressera näbbisarna, men förgäves. Det spelade ingen roll om det var blankt, matt, fluorocerande eller kolsvart, kustpilk, skeddrag eller wobbler. De högg på allt. Emellertid var det mäkta imponerande att gå inne på grunt vatten och betrakta alla smådjur som rörde sig där bland tången i det ginklara vattnet. Pungräkor, märlor, tångräkor, spigg... ja allt möjligt. Jag såg till och med en, i det närmaste rosa, borstmask som yrade omkring där. Tanken om en ordentlig systemkamera med ett fett objektiv spirade men i renoveringstider finns det tyvärr annat att lägga pengarna på.

Från början var jag helt ensam där men efterhand så kom det lite folk dit och jag vet inte om det var näbbgäddefiskare men oavsett vilket så blev de det när de doppade draget. Hursomhelst så började jag dra mig hemåt vid 11-snåret efter att bara ha fiskat ett par timmar. Väl framme vid bilen så kom en mycket sympatisk kvinna som beklagade det dåliga fisket jag till synes hade haft. Det högg i varje kast, sa jag, och deklarerade att det egentligen var öring jag var ute efter. Nämen va synd, sa hon, för jag hade köpt varenda näbbgädda av dig. Gubben och jag älskar fisk i alla former. Tänk på det nästa gång du är ute, sa hon, och så pekade hon ut stugan de bodde i. Fast...,sa hon, öringar säljer du väl inte om du tar några? Nej, sa jag, det gör jag inte men det gör ingen skillnad om jag hade gjort det för det hade inte blivit några i alla fall...

Havsöringssäsongen är för min del fet-över. Det kommer säkert att bli någon sommarsejour av kvälls-/nattfiske eller nåt i den stilen men snart ska jag börja jaga abborrar på Immelsjön och det är inte fy skam det heller. Havsöringssäsongen ja, jag kunde lika gärna ha kallat den något annat för även om det är havsöring jag har jagat så är det också det jag har sett minst av på mina utflykter. Jag har sett otroligt många fler rovfåglar, sjöfåglar, harar, rådjur eller vad du vill... men när det gäller havsöring så kan jag bara summera en extremt "sugig" säsong.
Nu är det bara 8 månader kvar innan man åter ska få inträda i förbannelsens nedförsbacke och få hypoteser, hopp och drömmar obarmhärtigt krossade. Hur fanken kan man egentligen längta efter det? Visst, det kommer ju en traditionell Bornholmsutflykt däremellan om man får leva och ha hälsan och den är dejlig...

// Jonne

.................................................
 

Vind, om än västan...

090409
Ja, idag blåste det i varje fall lite grann till skillnad från i lördags. Som jag nämnde på startsidan så var jag först hos Conny på Åhus Marina innan jag petade båten i vattnet och gav mig ut. Klockan var över fyra på eftermiddagen och vinden kom från "fel" håll men det skulle kanske gå att lura någon ändå.

Det finns vissa platser som jag helst besöker då västliga vindar råder som brukar kunna ge fisk och det var just mot en av dessa lokaler jag ställde stäven. Jag fiskade seriöst, som alltid, och väntade på hugget som lät vänta på sig. Jag bytte drag på drag men öringarna var sannolikt inte hemma. Nåväl, jag startade motorn och drog mot favoritrevet som brukar funka på nästan alla vindar. Jag riggade om till flugspö men vinden och den gungande båten gjorde det lite halvknepigt att maximera kasten varför jag återgick till haspel. Efter en stund, när all tro var borta kom plötsligt ett snabbt hugg och eftersom jag stod djupt försjunken i tankar så var fisken borta innan jag hann reagera. Hursomhelst så tändes nytt hopp och jag återfick fokus. jag bestämde mig för att systematisera kastandet och la ut kasten i 360° runt båten med ca 10 meter mellan nedslagsplatserna.

Efter en stund så gungade det till ordentligt och en mycket pigg fisk satt där. Väl bärgad kunde jag konstatera att fisken endast var en 49:a varför den återutsattes omedelbart och omsorgsfullt. Jag la ytterligare ett kast på samma plats och... smack!! Där satt en till. Denna fisk var lika kämpaglad och lika blank. Väl uppe kunde jag se att den var, om än några och femtio cm, på tok för smal varför också denna fick simma på återväxt. Nu jäklar är de på gång ,tänkte jag, och lade ut ett nytt kast...

Förmodligen så var dessa två fiskar de enda i Hanöbukten denna kväll men när jag styrde mot hamnen så smålog jag ändock med tankarna om att nu är det på gång i Åhus...

// Jonne

.................................................
 

Båtpremiär

090404
Så var det då äntligen dags för årets båtpremiär vilket jag längtat efter ett bra tag. Solen skulle skina och vindarna skulle enligt uppgift bli måttliga från sydväst. Ut på böljan blå bar det och där fanns inte en krusning på vattenytan. Nåja, tänkte jag, det lär ju i alla fall bli mer vind än vad vi hade på tävlingen den 14 mars för så lite vind kan man ju inte få 2 turer i sträck. Jaså inte?

Efter en stund kom en båt ut med 2 personer i och det visade sig vara Micke E och Kaj, Mickes farsa. Vi språkades vid och enades om att det nog i varje fall skulle komma någon svag bris framåt förmiddagen och sedan fiskade vi urseriöst med fullt fokus. Inget hände. Efter det så hände heller inte mer och tankarna om Rotenonbehandlat vatten rörde sig nog mer än under mitt hårfäste. Jag drog igång motorn och lättade norrut för att testa lyckan. Vattnet var lika stilla men solen hade börjat värma på rejält så det var dags att börja klä av sig. Jag kastade åt alla väderstreck, vevade snabbt, långsamt, monotont, ryckigt, fantasifullt... Ah fan... inte ett liv. Jag plockade fram flugspöet då jag, som jag ofta aviserat, tycker det är roligare att inte få nåt på flugspö än att inte få nåt på spinn. Inget hände då heller. Efter en stund så fick jag för mig att "glindra" lite (alltså trolling utan riggar) för att testa om det kunde vara något. Micke och Kaj hade slutit sig till samma metod men deras fiske var lika framgångslöst som mitt.

Efter en stund tröttnade jag även på detta passivitetsfiske och lade mig utanför men spets för att kasta lite. Naturligtvis utan att ankra upp då vinden fortfarande var noll och intet. Jag hade legat där en stund och kastat när plötsligt en fisk följer draget ända in till båten för att sedan göra en snabb manöver åt vänster och snabbt därifrån. Pulsen ökade betydligt för från min position i båten kunde jag konstatera att fisken var knallblank och vägde någonstans mellan 3,5-4 kg. Förvisso kunde den lika gärna ha vägt 15 kg, det spelar liksom ingen roll eftersom den var helt ointresserad av att hugga. Däremot fick den mig att tro på fisket igen en stund till. Yes, det finns fisk i Östersjön, tänkte jag och fiskade vidare men inget mer hände. Eftersom Micke och Kaj ankrat upp en liten bit därifrån så körde jag dit för att ta en fika och NU HÄNDE DET... BOM, DUNK, DUNK... Jodå, jag hade prickat en sten och propellern var inte längre sitt forna jag. Vi tog en fika innan jag ämnade sticka upp till Åhus Marina för att ta en närmare titt på propellern. Jag körde ganska försiktigt vilket lyckligtvis gick och efter överläggningar med Conny så körde jag lika försiktigt ut på karet för att avsluta fiskedagen där.

En lätt, lätt bris kunde nu skönjas så jag kastade i draggen för att garanterat ligga kvar då jag pulat mig långt in bland stenarna. Jag kastade med ett lätt litet drag men utan resultat. Efter en stund greppade jag flugspöet och i andra kastet kunde jag konstatera fast fisk... i ca:5 sekunder innan den klev av. Jag vet inte riktigt vad det är fel på mig men jag gissar att tron på flugfisket i havet ännu inte infunnit sig fullt ut då jag agerade som om jag aldrig fiskat innan. Med fladdrande tunga och tom blick konstaterade jag alldeles för sent att fisken satt där och istället för att kroka upp ordentligt gick dessa sekunder åt till att konstatera just att en fisk huggit. Efter fiskmissen gick kastarmen som en "lärkevinge" men det hände inte mer denna dag. Vad fisken högg på? "Den elaka räkan" såklart...

Micke och Kaj lättade hemåt och jag gjorde efter en stund detsamma.

En kostsam dag... och här ser du en som kan konsten att rada upp bomturer.

// Jonne

.................................................
 

Blänkaren 2009, en succé...

090315
Jovisst var tävlingen en succé. Visserligen inte fiskemässigt för undertecknad men som tävling betraktat innefattade den mer än väl flera succébetonade element.

Först av allt vill jag tacka alla fiskare som anmält sig (115st), som fiskade och som slöt upp vid sekretariatet, Fiskevillan vid Engelska Bryggan. Utan Er hade det inte blivit någon tävling att tala om. Ett varmt tack också till Per-Olof på Fiske & Sportboden i Ystad för all service, fika och korv, priser till prisbordet och för din i övrigt frenetiska aktivitet runt detta arrangemang. Tack till Gladsax fiske för sponsringen av specialsnapsen till alla deltagande i tävlingen. Jag vill också tacka övriga medarrangörer, fiskdagbog.dk, fishingtime.se, kustfiskedagboken, lustfiskarna.com samt henric.nu för ett trevligt samarbete på och under förberedelserna runt tävlingen.

Dagen inleddes för egen del med ett besök i sekretariatet på Engelskan för att lämna kniven (mitt bidrag till tävlingen) där träffade Per-Olof samt representanterna från Gladsax. Jag fick i ärlighetens namn ringa Per-Olof för att hitta dit eftersom jag inte är så hemmastadd på sydkusten. Jag fick ett ex. av det specialdesignade Snapsdraget som framtagits av Gladsaxarna tävlingen till ära. Micke mötte upp mig på ett av alla de rev som sydkusten hyser. Dimman låg tjock och den vind vi hade undrat över och fruktat för på förhand existerade inte alls. Havet låg, om inte spegelblankt, så i alla fall nära på. Micke, som jag tacksamt fiskade tillsammans med denna dag, hade emellertid tagit en undermålig blänkare på morgonen, innan jag hunnit på plats, som givetvis fick friheten åter. Min egen tävlingsdag som sådan är väl egentligen ganska enkelt sammanfattad... Inte ett känn! Vi fiskade på en mängd olika platser denna dag och Micke hade ytterligare känn och efterföljare men det ville sig inte.

Micke

Jag hade lite kontakt med Anders DK under dagen och fick lite rapporter här och var ifrån.Vid 15.30 så sökte vi, Micke och jag, oss mot Ystad. Jag hade på förhand fått information om att snygga fiskar hade bärgats. Harry (fiskmagneten) Körkkö hade enligt hörsägen "råkat doppa draget i vattnet" och vips satt där en knallis på 4,7 kg. Jag är inte förvånad bör väl tilläggas. (Harry, Om du läser detta så kan du väl skicka lite information om det "räkspray", eller vad det är, som du använder på dina drag). Jag hade också fått höra om den tjocka "besten" på 6,2 kg som också skulle ha kommit upp. Jag visste dock inte vem som stått för denna bedrift men var mäkta sugen på att höra om det.

På plats vid Fiskevillan var många kustfiskare redan på plats. Där fanns flera bekanta ansikten och även flera nya sådana. När jag gick fram till villan såg jag den oerhört vackra fisk på 6,2 kg ligga som ett galjonsmonument däcket utanför. Denna fisk hade nått vad jag kallar perfektion i både form och färg och hade efter uträkning också ett Fultonvärde på hela 1,41. Jag frågade vem som tagit den och fick reda på att det var Janne Besa. Inte för att jag känner Janne särskilt väl men vid de tillfällen jag har träffat honom och då jag läst vad han skrivit på diverse forum så har han givit ett mycket gott och ödmjukt intryck varför jag hyser de djupaste sympatier för att denne man man skulle ta hem förstapriset i både spinnklassen och klassen för tyngsta fisk.

Det var trots allt inte utan att jag gärna skulle ha velat ha ett andrapris också till Harry Körkkö's fantastiska öring på 4,7 kg som hade ett Fultonvärde på 1,30. Inte fy skam det heller. Även fisken som Rikard Olsson tog var vacker i sin silverskrud och vägde strax under 4 kg och fick ett Fultonvärde på 1,09.

Vi arrangörer samlade ihop oss för prisutdelning och det var härligt att få dela ut en Ambassadeur 5600 C4 till Janne Besa. Med varm hand överräckte jag också den kniv jag tillverkat till Janne och hoppas att han ska få mycket glädje utav den.

Vi hade även en utlottning av en laminerad håv från Greys som Per-Olof också den hade sponsrat med. Denna vanns av "Shabban". Hur fel stavningen är på namnet får framtiden utvisa men han blev i alla fall glad åt håven.

Tyvärr kom ingen fisk till invägning i flugklassen vilket jag faktiskt tyckte var lite mäkligt med tanke på ganska goda förutsättningar för flugfiske som vädret bjudit på denna dag. Likaså vet vi att en del fiskare inte valde att plocka ut sina fiskar ur sina bilar då Jannes fisk ändå skulle vara "oslagbar". Jag tycker detta är synd då det skulle vara till gagn både för övriga (fisklösa) deltagare och för tävlingen som sådan att få se vilka fiskar som kom upp.

På vägen hem i bilen så satt jag försjunken i tankar och med ett förnöjsamt leende på läpparna när telefonen ringde. Det var Anders DK som ville berätta om en riktigt underbar avslutning på dagen. Han lät nämligen upplysa om att en av killarna i tävlingen hade tagit emot "bjudsnapsen" från Gladsax och gått ner och kastat rakt nedanför fiskevillan efter prisutdelningens slut och lyckats kroka en öring. Eftersom han inte hade någon håv så fick håv-vinnaren, Shaban, packa upp håven och hjälpa till att håva fisken som visade sig vara av yppersta kaliber vägde hela 3,2 kg.

Det är faktiskt ett privilegium att få träffa så många trevliga människor, att få spendera en hel dag vid kusten med att göra bland det bästa jag vet. Jag är så djupt tacksam att jag får vara med om detta.

// Hälsar Jonne

.................................................

Det var regnigt...

090307
Gynnsamheten för havsöringsfiske har varit mer än lovligt låg under denna försäsong varför det inte blivit vare sig turer eller rapporter i någon ansenlig omfattning.
Eftersom min son Max skulle till en kompis i Kristianstad och jag skulle skjutsa honom så passade jag på att slänga in fiskeprylarna i bilen för att göra mig ett besök i Åhus. Min strategi var klar och jag ämnade söka mig ut på "Karet" som är ett ganska stort rev strax söder om hamnen. Jag tänkte att det gäller att passa på då det förvandlas till fågelskyddsområde från den 15 mars fram till juni och får då inte beträdas. Eftersom ett "badkar" skiljer revet från stranden så tog jag med min flytring. Det var regnigt hela dagen men min nyss impregnerade oljehatt och vadarjacka höll vätan stången så det störde mig föga. Vid lågvatten brukar man kunna vada ut till revet men min ringa längd gav inget utrymme för någon chansning. Emellertid tog med mig en paddel istället för mina grodfötter vilket visade sig vara ett lyckat drag. Väl ute på revet så låg vinden på snyggt från nordost, bra rörelse och färg i vattnet. Temperaturen kunde jag inte avgöra eftersom jag inte har någon termometer men efter rapport senare under dagen från Anders DK torde tempen ha legat på 2-3°C vilket är för lågt.

Oemotsagt hade jag trots misstanken om låg vattentemp ändå tron på att något skulle kunna ske. Jag stod och fiskade i alla de väderstreck som revet tillåter men utan ett känn. Svanar, skarvar och diverse andra sjöfåglar gled omkring därute i hopp om att jag skulle lämna området så de kunde kura ihop sig på alla de stenar och små landfläckar som revet erbjuder. Jag plumsade dock omkring utan större samvetskval för detta. Ute på östra sidan av "Karet" kom jag upp på en bra sten och just som jag skulle lägga ett kast rakt ut mot horisonten stack en säl upp huvudet vilket givetvis kapade den översta toppen av den tro jag hade på fisket. Det sägs ju att sälen är en fiskdammsugare av rang och om inte annat så lär den väl skrämma bort fisken om den av misstag skulle förirrat sig in i det område som jag tänkt fiska av.

Eftersom det inte verkade vara så hett denna dag så avlägsnade sig också sälen efter en stund. Jag sökte upp fast mark ute på revet och inmundigade den medhavda macka jag haft med mig tillsammans med den nya dryck jag har med mig. Ny och ny förresten, det kan man väl knappast kalla den. Jag blandar numera 50/50 av kaffe och varm choklad när jag är ute. Oslagbart enligt undertecknad. Vädret är däremot slagbart och då i synnerhet vattentemperaturen som jag önskar vore i alla fall 4° högre.

Nu laddar jag inför nästa helg och hoppas att vädergudarna är oss nådiga.

/ Jonne

.................................................

Det var kallt...

090111
Vädret såg långt ifrån inbjudande ut denna dag och det var alldeles för kallt i luften. Jag hade inga som helst planer på att ge mig ut men då mina prototyper på kustwobblers ännu inte fått bada kände jag dock ett visst sug en stund efter lunch. Vid kl.14.00 sa jag till min tilltänkta att jag nog ämnade göra mig ett besök i Åhus. Hon frågade om jag tyckte det var lönt men det tyckte jag då jag redan på förhand visste att styvt en timmes fiske skulle räcka för att testa dragen. Jag var på plats vid kl.15.00 för ett bekvämlighetsfiske vid Norra karet och häktade på en av de hjemmelavede kustwobblerna som visade sig gå alldeles förträffligt i vattnet.

Det tog inte lång stund innan jag hade en efterföljare ända inne vid spötoppen. Den var varken stor eller, uppenbarligen, hungrig men ingav ändå vissheten om att fisk fanns på plats. Det räckte för att hålla modet uppe en stund. Vattenståndet var lågt vilket syns tydligt på revet utanför. Jag kastade åt alla håll för att möjligen få något att fastna men det var ingen firre som föll för frestelsen. Det var f.ö. väldigt kallt om fingrarna och kl.16.00 hade jag fått nog och tillräckligt med frisk luft.

Jag träffade också ett par entusiaster som inte heller luktade fisk så att det störde. De hade vad jag förstod inte heller befunnit sig i havsöringsfiskets Nirvana denna dag.

Tesen lyder att det fortfarande är för kallt både i luften och i vattnet för att vara uthärdligt och givande. Ett par grader varmare i vattnet och ytterligare några i luften så ska det nog lösa sig till det bästa. Jag räknar med berått mod in bomtur #2.

/ Jonne

.................................................