Bornholmsturen -07

071210
Så var vi då hemma från Bornholm efter den vinterliga återkommande turen. I år förlade vi resan mellan den 6-9/12 och i vanlig ordning så var vädret katastrofalt eländigt. Men men, som jag sagt tidigare så är det alltid fiskbart någonstans på ön, dock ej att förväxlas med optimalt fiskbart. När jag funderar och jämför mina upplevelser så har jag fått erfarenheten av att Bornholm är det överlägset bästa havsöringsstället jag besökt med tanke på hur lite optimala förutsättningar vi har fått när vi varit där men ändå tagit fisk. Denna gången var det hårda vindar och emellanåt hårt piskande regn från sydväst med resultatet att vi fick fiska i kavlugnt vatten på ost- och norrsidan men, märk väl, vi tog ändå fisk.

Torsdagen den 6/12
Vi tog katamaranen Willum Clausen från Ystad kl.08.30 och äntrade så hamnen i Rønne vid 09.45. Vår vana trogen körde vi omg. till  turistinformationen i Rønne för att införskaffa fisketegn (det fiskekort som erfordras för att fiska i danskt hav) vilket inte kostar mer än 125 Dkr för ett helt år. Undertecknad snålade dock och nöjde sig med veckovarianten för 90 Dkr. Bornholms lystfiskerguide införskaffades också för 80 Dkr och är väl värd sina pengar, ja nästan oumbärlig.

Kvickly ligger tvärs över vägen där vi sedan införskaffade njutbara dryckesvaror som huvudsakligen utgjordes av Tuborg Julebryg, i vår smak en av de absolut godare ölen vi vet. Inget Bornholmsfiske utan denna tingest.

Efter proviantering beslutade vi således att bege oss till norrsidan, egentligen nordostsidan, då vinden, och visst regn, låg på kraftigt från sydväst. Valet föll  på Røsted som blivit lite hemmaplan för oss vid dessa väderbetingelser. Väl nere fick vi ihop grejorna och vi pinnade ut i vattnet. Micke hade "plåtahugg" på första kastet men den satt inte förrän i andra. Tyvärr klev denna av genom ett luftskutt på 5 meters lina. Förargligt nog var den knallblank och väl över måttet. Nåväl, nya friska insatser. dagen hade ju trots allt börjat bra. Vi bytte rev och ställde oss på samma med några meters mellanrum, mest för gemenskapens skull. Vi kastade och kastade och inget hände. När jag bestämde mig för att byta plats och kommit några meter därifrån så bugade Mickes nyinförskaffade Fenwick Iron Hawk-spö. Jag stod kvar när firren håvades och kunde konstatera att den blänkte bra. När Micke gick in stod jag kvar för att ta någon annan blänkare i stimmet vilket givetvis var ren fantasi... där fanns ingenting. Efter en stund vadade jag in till Micke för att kolla på fisken.

Fisken visade sig vara någon och femtio centimeter och fjällen sprutade runt densamma. Såja, nu var det fula namnet räddat för Mickes skull... värre var det för mig. Vi fiskade vidare men inget mera hände denna eftermiddag. Solen började sjunka och det började bli dags att söka sig mot Hotel Østersøen i Svaneke där vi troget bor.

Vi tog ytterligare ett par bilder på denna blankhet innan vi njöt varsin snø-øl och sedan drog. Första dagen var tveklöst räddad.

BORNHOLM är fantastiskt

Hoppas vi ses någonstans på kusten till våren
hälsar Jonne

...............................................

Söndagstur i Kivik

070902
I söndags var det en sån där dag när jag kände att jag behövde en stunds ensamhet varför jag framåt eftermiddagen packade in ett spö och drog. Valet föll på Karakås där jag kände för att filosofera en stund. Jag gick ner vid Grisbukten till att börja med där jag satte mig och tittade ut över havet och begrundade hur det kan vara möjligt att man fortfarande år 2007 tillåts sätta nät nästan ända uppe på land. Man kan ju tycka att det borde vara en svunnen tid, men icke. Jag satt kvar en liten stund och förbannade att jag glömt ta med mig dricka eftersom jag redan var törstig (törsten berodde månne på kräftskivan dagen innan). Nåväl, jag reste mig och började min promenad i makligt tempo bort mot spetsen på "hoet". Jag brukar alltid göra mig ett ärende dit när jag är i faggorna trots att jag aldrig tagit något därute vid fyren. Jag tycker dock att det ser potentiellt hett ut och när man väl kommit dit så är där förhållandevis bekvämt att stå, och vackert tillika.

Jag drog iväg ett par kast innan jag plötsligt såg en virvel ungefär där jag beräknade att draget befann sig på ungefär 20 meters avstånd innan ett par försiktiga nafs transporterades genom linan till spöet och vidare upp från händerna till min söndagsslöa hjärna. Givetvis så hände inte mer än så men jag är ganska övertygad om att det var en försiktig liten öring som var framme och tog en titt. Det var väl i stort sett vad som hände under den stund jag fiskade förutom lite smånafs som jag tror var tobis. Jag satte mig ner och kollade på den lilla fyren och mindes plötsligt att jag hört något om någon fyr som skulle säljas och inte längre vara i bruk. Minns jag inte helt fel så var det just fyren vid Stens Huvud. Om jag är helt ute och cyklar så får gärna någon rätta mig.

Då och då så hör jag talas om hur förträffligt det tidiga höstfisket kan vara men sanningen att säga så vet jag knappast någon som har haft något vidare fiske efter havsöring strax innan fredning. Kanske är det så att det är just fiske med fluga som gäller? Det hade varit jäkligt roligt att få ta en riktigt fet sensommar-öring just när melankolin griper tag i en och man inser att den lilla sommar man fick gick alldeles för fort.

Sitter och grunnar lite på vad man skulle kunna tänka sig att fiska nu? Abborren blir så jäkla trög när vattnet börjar kylas av och barometern signalerar lågtryck. Gädda tycker jag helt enkelt inte om att fiska... otacksamt va? Havsöringen kommer att fredas inom några dagar och gösfiske på hösten har jag inte provat men det kanske funkar? Kanske man skulle försöka samla sig och fiska lite skrubba nere i Åhus. Det är många år sedan jag gjorde det och jag vet inte ens om där finns någon men det kunde vara värt ett försök... om någon har något tips eller annat att tillföra mina tankar runt "skrubbefiske" så är du hjärtligt välkommen att maila.

För övrigt så får man väl börja planera lite lätt för Bornholmsresan som vi, Micke och jag, brukar unna oss några veckor innan jul. En riktig ljusglimt i den annars ganska dryga hösten. Att jag redan vill börja planera beror huvudsakligen på att om jag väntar tills det börjar närma sig så blir alltid schemat fullbokat av annat. Mitt liv fungerar tyvärr så...

...............................................

Inga abborrar från Immelnsjön

070814
Väl uppe vid husvagnen, på Immelns Camping, var klockan strax efter middag och barnen sprang för att bada medan jag förberedde lite abborrfiske. Hmm... 3 spö... då kanske det är bäst att köra med paravan? Vi gav oss ut med båten och jag plockade fram en mini-paravan av märket Big-John. Jag tacklade upp och satte på en liten spinnare men det visade sig vara alldeles för tungt för denna tingest. Vilket j-a skit! Jag vet inte om dessa är tänkta för trolling med fluga eller vad tanken månde vara men jag fick den inte att funka i alla fall. Nåväl, vi körde ett spö på vardera sida om båten samt en spöhållare som vi riktade längs med båten och detta funkade bra. Efter ca:15 minuters fiske hade ungarna fått nog och ville bada igen. Denna gången önskade de bada från båten vilket jag gav tillåtelse till. Max behövde ingen flytväst men det fick Fabian ha vilket han inte protesterade emot... han kan ju inte simma...

Medan ungarna var på väg att plumsa så kom en liten Zodiac körandes emot oss. Jag funderade över om det möjligen kunde vara en fiskekortskontrollant och inte förrän båten var alldeles nära och faktiskt efter att jag hade hälsat också kunde jag se att det var min kusin Peter och hans flickvän Malin som dök upp i sina fluogula flytvästar. Mycket trevligt möte måste jag säga då det var ett bra tag sedan vi träffades. Båten, en Zodiac 305 med en 20-hästars Yamaha på, gav ett mycket potent intryck vilket också bedyrades av Peter. Han har en Draco HT-båt också men föredrar denna Zodiac när det gäller förflyttningar mellan olika vattendrag. De var på väg ut på camping och vi önskade dem lycka till innan vi skildes åt.

Medan vi samtalade kom jag på att vi hade en s.k. "ring" till förfogande vilket Max tände till på så efter att Peter & Malin försvunnit norrut på sjön så satte vi kursen söderut för att ta oss ner till campingen och hämta ringen. Den riggades och Max var den som fick åka. Jag vågade helt enkelt inte släppa Fabian (5 år) i ringen även om han nog själv inte kunde se varför det skulle vara orimligt. Nåväl, hela familjen (inkl. Anne) åkte ut och vi hade en trevlig eftermiddag på sjön.

Så var det med den sista dagen på barnens sommarlov. De var jättenöjda och hade kul och efter den sketsommar som varit rent vädermässigt för barnen så värmer det ett fadershjärta. Åja, vi har husvagnen kvar i Immeln hela september ut också och visst kan det ännu bli några fina dagar.
Visst, inga abborrar denna dag men livet består ju av annat än fiske också... sägs det...

...............................................

Abborrar från Immelnsjön

070814
I söndags kom jag hem från en kanotresa med det behandlingshem jag jobbar på. Normalt brukar vi paddla från Breanäs i Immelnsjön till Halen vid Olofström men i år inskränkte sig äventyret endast till Immelnsjön. Det blev en del fiske och faktiskt så tog jag en förhållandevis stor abborre. Jag vet inte vad den vägde men den var tjock och ungefär 30 cm lång och snyggt rundad. Det enda bildbevis jag har är bilden till höger, tagen med en något föråldrad mobiltelefon med endast ett fåtal pixlar i upplösning. Abborren tog på en 7g Droppen i ärgad koppar och var mycket stridbar. Enligt tradition bland abborrar från Immelnsjön hade den en kräfta i magen. Dagen efter tog min kollega Tobias Lindhe från Osby en, i det närmaste, lika stor och vacker skapelse.

För övrigt har sommaren varit sådär gällande fisket och inga riktigt fina abborrar har kommit upp. Visst, några fina "grillisar" ligger i frysen men de där feta har låtit vänta på sig. Ikväll ska vi ut, jag och ungarna, på lite aborrjakt och vi får se vad det kan generera. Jag tror att vi ska köra med både spinnare och wobbler idag.

Vi var faktiskt ute en gång i sommar med hela familjen vilket inte tillhör vanligheterna men min tilltänkta hustru valde att följa med vid ett tillfälle. Hon lyckades ta en liten spirling till abborre och jag tog tillfället i akt ta en bild. Jag har flera bilder på min sambo som är bra men frågan är om jag har någon där hon är så vacker som på denna.
 

Skulle det nu vara så att det kommer upp någon abborre av storlek ikväll så återkommer jag givetvis med rapport.

...............................................

Det var ju på tiden

070719
Jag har faktiskt väntat på någon form av väder där det känts lönt att ge sig på jakt efter den svenske, randige ciklidvarianten kallad abborre. Jag och mina söner gjorde ett par mindre seriösa försök under monsunperioden men hade inte så mycket som ett hugg. Nu sedan vädret stabiliserat sig en aning har det dock börjat lossna och vi har tagit några stycken väldigt fina kräftborrar denna veckan. Inga monster men dock snyggingar på runt 4 hekto med blodröda fenor och faktiskt också röda på magen. Jag har ju tidigare lagt fram en teori om att det är kräftdieten som ger abborrarna dess förträffligt vackra färg och jag tror att jag faktiskt har rätt. I de flesta abborrarnas magar står att finna kräftor i varierande storlek om det är lite storlek på borren, vill säga.

Detta året så kör vi samma strategi som förra året d.v.s. "glindra" med ganska små wobblers. Vårt ställe som vi fiskade på ifjor med schysst framgång har ännu inte i år visat någon potential mer någon enstaka banan-gädda och dessa blir jag mer än gärna utan.

Vi har också börjat köra med en ny liten wobbler som mer påminner om en biljardkula än om en fisk i sin gestaltning. Nåväl, kanske inte så vacker skapelse men hittills väldigt effektiv. Jag tror det är Salmo som tillverkar denna. För övrigt så ska jag börja tillverka mina egna wobblers på abborre vilka jag givetvis kommer att visa den dagen de är klara.

Just idag så var det Fabian, yngste sonen på 5 år, och jag som var ute. Kanske vinden var i kraftigaste laget men för övrigt var vädret lysande. Vi hade knappt fått i grejorna förrän vi hade 2 snyggingar uppe i båten. Efter det så var det lugnt en stund innan ett par ytterst små abborrar fick friheten åter. Vi tog några stycken idag och sparade endast de fyra som var störst. Lyckligtvis så klarade vi oss från gäddor idag vilket för min del är underbart.

Fabian ska ha en eloge för sitt tålamod trots att han bara är 5 år. Han, såväl min store son Max, är väldigt förtjusta i fiske vilket givetvis gläder mig mycket. På hemvägen efter "reporna" vi la idag så fick Fabian styra båten vilket alltid är ett välkommet och uppskattat inslag. Jag har dessutom en idé om att ungarna ska lära sig hantera båten så att de kan ta hand om en situation där någon trillar i eller där något annat oförutsett inträffar. Sjövana är aldrig fel för en fiskeintresserad. Strax innan vi girade styrbord och in mot campingen så tog jag denna bild där man kan se M/S Immeln i bakgrunden. M/S Immeln är en turistfärja som går ut nästan dagligen. En väl investerad trevlig liten tur... Kolla här.

Det har varit en fantastisk dag och jag känner mig så privilegierad...

Lufttemp:         Dryga 20°C
Vind:                Blåsigt från sydväst
Vattentemp:     Ca: 20°C
Övr. Väderlek:  Sol, lite stackmoln men inget regn

...............................................

Dubbelhugg

070602
Vi var ute och fiskade på Finjasjön igår, jag, Max och Fabbe (mina söner). Finja är ju uteslutande den sjö med störst chans att få fisk utan att man huvudsakligen måste inrikta sig på mete med bröd efter vitfisk (vilket jag betackar mig för) för att något ska sprattla i änden utav linan. Vi valde trolling (eller "glindring" som jag kallar det när det sker utan lod, tycker trolling låter så populistiskt och pretensiöst)

Tilläggas bör att det är ett tag sedan det fiskades överhuvudtaget så en viss översyn av utrustning behövdes. Bl.a. slog det mig att dubbdäcken fortfarande låg kvar på trailern så de fick bytas ut i en hast. Väl på plats konstaterades en ganska riklig algblomning vilket givetvis kändes något mindre eggande men ändå. Fabian, 5 år, hade erbjudits av mig att ta ett av mina något styvare spön men envisades med att han skulle ha "sitt" fiskespö som han fick förra sommaren och som riktar sig till det något lättare fisket. Nåväl, vi tacklade hans spö med en liten Frenzy-wobbler på ungefär 7 cm i blå/silver som han fick häromdagen. Max, 9 år, har två spö där han valde det något styvare och häktade på en tjock liten ABU-wobbler i svart/gult som han har en viss övertro på. Själv riggade jag upp en paravan eftersom vi var 3 st stycken i båten. Vi hade inte kört länge innan Fabians spö stod som ett U i spöhållaren samtidigt som det gungade betänkligt i mitt. Jag hjälpte Fabian att drilla samtidigt som jag fick köra framåt för att hålla spänn på paravanspöet. Mycket kludd faktiskt att styra, drilla och hålla koll på övriga spö. Dock märks att Max börjar få fiskerutin för han blir inte så stressad längre utan är god hjälp vid såna här tillfällen. Han tog över ratten och höll kursen. Fabbes firre visade sig vara en gös, förvisso inte så stor men ändock hans första. Han var mäkta stolt och betraktade densamma medan jag greppade paravanspöet... Jodå, den var kvar. Vi la båten i friläge och jag började drilla och efter en stund så kom fisken in till båten och visade sig också denna vara en gös. Jag ska inte sticka under stol med att även om paravan sannolikt är effektivt så tar det absolut bort den lilla känsla som en gös har att erbjuda i fight. Denna var lite större men knappast någon rekordfisk, 2 kg sådär nånting. Dubbelhugget resulterade i 2 landade gösar.

Vi fortsatte färden och ytterligare ytterligare en abborre, en gädda samt en gös i formgjuten kopia av den större på bilden landades. Gäddan fick gå tillbaka. Vi tappade också 2 fiskar till varav den ena var en gös som smet precis invid båten. När gösen, som smet, drillades så var det extremt tungt att få in den och efter att jag fällt kommentaren "Grabbar- om inte inte detta är en snygg gös så ska jag lova att det är en jäkligt stor julgran" så skrattade mina änglar länge. Några feta lintrassel blev det vilket stressar och irriterar mig mycket men det är så gott när Max säger: Farsan, ta och coola ner lite nu och bli inte så jäkla stirrig och irriterad...

Blir det bara lite värme nu så ska snart abborrjakten komma igång i Immelnsjön...

Lufttemp:         dryga 20°C
Vind:                Knappt någon vind alls
Vattentemp:      Visade 18.6°C på ekolodet... måste nog kalibreras... kan väl omöjligen stämma?
Övr. Väderlek:  Molnigt

...............................................

Tävlingsrapport-"Blänkaren -07"

070429
Så blev då klockan 13.00, söndagen den 29/4 2007 och det var dags för invägning, I gammal god stil så fanns inte en enda fisk till invägning. Vissa hade haft känning och efterföljarna var flera men som jag fattade så var det endast Henric som hade kunnat väga in men på grund av att han, såväl som jag, Anders DK och Anders KFD, var arrangör och tillika jurymedlem så hade Henric släppt tillbaka för att undvika jäv.

Vi började ett tag diskutera om pris skulle utgå till den som varit närmast att få fisk i form av "största efterföljaren" men under skratt föll detta naturligtvis på sin egen rimlighet. Priserna lottades ut.

Anders KFD fjuttade på sin oerhört förnäma, egentillverkade, grill för att vi skulle kunna grilla wurstar av diverse slag när gänget var samlat. Anders grillade isterband och några små kryddiga saker i "mindre-penis-format" medan vi andra valde att grilla mer traditionella sorter. Mycket smakligt i den förhållandevis, för årstiden, varma vinden.

Det var ypperligt trevligt att träffas och om vi får leva och ha hälsan så tänker vi återupprepa tävlingen. Lite synd är det dock att inte fler kom till invägningen. Av 21 anmälda var vi 10 till invägning. Jag och Anders DK pratade lite om det innan vi åkte hem och vi var rörande överens om att själva fisketävlingen är en av bitarna men att gemenskapen runt det hela borde vara en lika stor bit. Vi är dock tacksamma för att så många ställde upp med så kort varsel och vi ska göra vårt bästa för att arrangera en ännu mer attraktiv tävling nästa år. Kanske en "hyggeafton" redan på lördagskvällen efter kvällsinvägning vore något... för att sedan fortsätta fisket morgonen efter... vem vet, vi får se.

Själv fiskade jag inte alls denna helg. Jag var iväg och spelade med bandet under lördagskvällen och tiden räcker tyvärr inte till allt.

Jag, Henric, Anders DK och Anders KFD vill slutligen också passa på att tacka våra sponsorer Sportfiskegiganten (där Henric är delägare om nu någon skulle ha missat det) och Choice Hotels för de fina priser vi förärades till tävlingen.

Nu är snart den traditionella vårsäsongen över och näbbgäddorna tar vid. Men i sommar så ska nattfisket få en ärlig chans.

På återseende // Jonne (som fortfarande låter sig förvånas över hur grymt långt det är från Knislinge till Abbekås... och ännu värre... det är lika långt hem...)

...............................................

#11 var blank...

070411
Jag var uppe tidigt på morgonen, tryckte ner alla "ha-med-måsten", hakade på båten på bilen och drog. Jag var nere i Åhus vid 07.30 och gasade ut. Denna dag var jag helt ensam i båten och ibland är det väldigt skönt. Jag hade tacklat upp mitt spö med ett av mina "hjemmelavede" drag. Draget kan väl närmast liknas vid ett sølvpilen men jag har gjort det på frihand och inte gjutit av något. Det går som en dröm i vattnet och jag kan erkänna att jag själv får någon märkligt utlöst huggreflex när jag ser draget i vattnet. "De lärde" har också talat om för mig att lite patina på draget bara är av godo. Jag har lackat just detta i koppar och grönt och har för det allra mesta någon form av huggpunkt lindat på kroken. Som sagt, lite patina där öringtänder, sten och annat krafs har tagit bort lite färg gör inget alls, snarare tvärtom.

Jag begav mig ut på favoritrevet och gjorde ett par kast innan #1 small på. Jag förvånades genast över hur pigg fisken var trots att ganska så omgående såg att den inte var en knallis. Jag lossade den i vattnet så den fick simma vidare.

Jag fiskade av revet och fick ytterligare 3 innan jag beslutade mig för att byta plats. Jag måste säga att jag förundras över vilken skillnad det blir vid fikadags om man redan har hunnit få fisk innan man slår upp dagens första kopp java. Man och man förresten... jag menar jag får en större mysfaktor när jag fikar om jag har fått fisk innan. Jag kan tillåta mig att ta det lugnt, spana på havet, betrakta fåglar och filosofera. I annat fall brukar mackan slinka ner i två bett ungefär samtidigt som jag öser in kaffet. Har det bara gått minst en timme från uppslagning på termos innan jag dricker så är det heller ingen risk att jag bränner mig... jag har nämligen en termos inköpt hos Clas Ohlson...

Dagen fortlöpte och jag tog fisk både här och där. För dig som undrar så tog jag fisk från Revhaken i söder till Landön i norr. Det var liksom fisk överallt. Vidare så tycker jag också att det är ganska kul att köra båt så det stör mig föga att dra runt och fiska av olika rev. Utanför Hamrarna fick jag sällskap... eller (sälskap) av två stycken sälar. Jag ankrade upp för att fota dem men varje gång de stack upp huvudet så hann de försvinna igen innan fotot togs så det blev flera "havsbilder". Dessa lägger jag dock inte ut av omsorg om dig som läser. Du har väl sett nog av såna på min sida. Nåväl, sälarnas närvaro gjorde inte så mycket för denna dag fanns det fisk till alla, även till sälarna. Framåt eftermiddagen drog jag tillbaka dit jag hade startat och avslutningen på dagen var helt skruvad.

Jag ankrade upp så att jag kunde fiska på två sidor av revet vilket var lyckat. Plötsligt så drar det igång helt sanslöst och det hugger i stort sett på vartenda kast. Under en stund tog jag tre öringar på tre kast. Gjorde sedan ett bomkast för att klippa ytterligare en. Det var helt fantastiskt.

Jag har dock lärt mig en sak och det är att även om "stinger"-krokarna är väldigt bra så kommer jag inte att köpa dessa hutlöst dyra krokar en enda gång till. Visst, de är vassa och lätta att skärpa upp men de är också väldigt bräckliga och jag kommer definitivt att hålla mig till WMC's kortskaftade krok i storlek 4 som jag har kört en del med tidigare och som helt klart har svarat upp mot mina förväntningar, dessutom så kostar de bara häften så mycket.

Den elfte fisken var knallblank, 50+, fjällade ner båten och var en fin matfisk så den fick en smäll i nacken. Kanske ingen fisk man skriver hem till mor om, storleksmässigt, men till vår familj så räcker den till en middag vilket vi alla uppskattar.

Jag fiskade till klockan var ungefär fyra på eftermiddagen innan jag var så trött och hade så pass ont i ryggen att jag packade ihop och åkte hem. Detta trots att då befann mig i ytterligare en huggperiod. Jag hade redan fått mitt drömfiske och var så nöjd, så nöjd.

Jag summerade dagen till 14 landade fiskar, varav 1 blänkare, 2 småblänkare och resten slänkare, uppätare eller ragor varför jag endast berövade 1 fisk, blänkaren, livet. Resten gick tillbaka. Utöver det så tappade jag 6 fasta fiskar och hade ca: 20-25 ordentliga hugg samt en massa nafs.
Inte en enda av de jag tog var sådär äckligt smal att den mest bestod av huvud. Inte heller var någon ordentligt mörk utan de allra flesta var fina även om den där sista fetman och den där sista blänkarlooken saknades. Vidare så var de otroligt kampvilliga vilket förvånade mig lite. Lekfiskar som gör hopp på upp till 6 gånger kan jag inte minna mig ha upplevt tidigare.

Nu är jag verkligen stillad och det känns bra för jag har inte tid att ge mig ut de närmaste dagarna. Jag ska inte sticka under stol med att det något alldeles extra att ta fisk på mina egentillverkade drag.
Så tyvärr alla handlare... nu har jag köpt mitt sista...

Lufttemp:         ca: 10°C
Vind:                Ordentlig västan
Vattentemp:      5-6°C
Övr. Väderlek:  Molnigt med små regnskurar under förmiddagen, uppehåll på eftermiddagen.

// Jonne (Luktar fortfarande fisk)

...............................................

Äntligen!!

070331
I år krävdes det mycket möda innan 1:an kom men till slut så satt den där. Det dundrar in rapporter överallt ifrån och jag kan bara konstatera att nu har det kommit igång på allvar.

Eftersom jag hade jobbat och inte gått av mitt pass förrän 10.00 på förmiddagen så hade jag sedan minst 14 dagar uteslutit Öringens Dag 2007, en tillställning som jag i annat fall uppskattar mycket. Denna strapats hade därmed ersatts av ett havsöringsfiske med min son i Åhus som gärna vill låta sig introduceras i just denna fiskeform vilket han givetvis ska få göra.

Både Max och jag höjde på ögonbrynen redan när vi kom till Viby då de flaggor vi såg hängde som ledsna medan vindkraftverken snurrade. Nåväl, det var otroligt lite vind men väl i Åhus kunde det komma små pustar och de kom från ost. Vi var i Åhus vid 12.30 och vinschade i båten. På transportsträckan i Helgeån mellan rampen och havet mötte vi Micke, min tajta vän sedan 20 år tillbaka, och hans pappa Kaj. De rapporterade om ett kanonfiske under förmiddagen med 9 landade öringar (dock 8 återutsatta) och flera tappade. Kaj hade dock fått en "fining" på 2,25 kg som jag fick se (Kaj + firre ligger under rubriken bilder). Med dessa visdomsord på vägen så kändes det ganska hoppfullt att ge sig ut.

Vi drog ut på revet och knappt hade vi slängt i draggen(ankaret) och kommit i läge förrän Max signalerade fisk. Yes, tänkte jag, måtte han få upp den. Öringen, jo det var en sådan, klev dock av efter en liten stund och vi grämde oss tillsammans. Knappt hade detta förtret lagt sig innan det small på mitt spö. En otroligt pigg liten fisk strax över måttet fick en smäll i nacken och förpassades till evigheten innan den knappt kommit upp i båten. En lättnadens suck över att nollan var spräckt drogs. Tilläggas bör att inga fiskar i min, och min familjs närhet någon gång behöver någon bekymra sig att inte bli uppätna. Vi älskar fisk, så är det bara. Här förgås inget. Tillika vore det väl skam om så skulle behöva ske när jag faktiskt har ett förflutet som kock där jag först gick livsmedelsteknisk utbildning (restauranggrenen) och sedan arbetat dryga 10 år i branschen.

Det kanske är lite fjantigt att ta en bild på en sådan liten pluttfisk som den
 ovan men jag ska villigt erkänna att jag är så förbannat glad efter
 alla dessa friskluftsturer att jag inte kunde låta bli.

Det hände inte mer på denna plats utan vi förflyttade oss några hundra meter till nästa hotspot. Vi fiskade en stund innan det small på mitt spö igen. Nu var det pigga rörelser i linan och efter rusningar, 4 luftakrobatiska övningar så kunde jag landa #2. Absolut ingen stor fisk men lovlig och blank. Absolut en fin matfisk.

Vi låg kvar och tog en liten fikapaus bestående av kanelbullar samt mörk mousserande imperialistdryck (även kallad Coca Cola) och hade det allmänt mysigt, Max och jag. Efter det började vi så kasta igen och efter en liten stund så högg det till ordentligt på mitt... fan... borta... spinnstopp och pang!! Där satt den. Efter endast ett liten stund så sa jag till Max: Nu ska du få se en riktig "raga". Detta eftersom den gick förhållandevis djupt och bökade utan att göra några som helst ansatser till att hoppa. Väl inne vid båten såg jag till min förvåning att den var knallblank varvid den håvades och avlivades samtidigt som jag resonerade med mig själv om hur jag skulle tillaga den. Den vägde väl ca: 2,5 kg sådär och var stridbar ungefär som en medelstor tångruska. Nåväl, snygg fisk och epitetet "Bomturernas konung" kändes äntligen försvunnet.


Här ses min älskade son stående med den snyggaste av öringarna vi tog. Sjön som trots allt rullade var gammal och vinden var nästan ingen alls så det blev lite vingligt när bilderna skulle tas. Som vanligt i Åhus så blir det riktigt hett först när värmen kommer vilket bekräftas även i år. Jag har ju dragit slutsatsen att "Ju mer jag fiskar... ju fler bomturer blir det" och visst är det så. Jag inbillar mig att jag ska försöka skita i att fiska januari och februari fortsättningsvis för att det är så förbannat värdelöst fiske. Å andra sidan så handlar det inte bara om fisken för mig utan att bara få vara nära havet de första månaderna på året ger så mycket balsam för själen att det faktiskt kan vara värt några bomturer.

Det är bara lite synd att fisket inte är lika bra tidigt på året för det är faktiskt enda gången jag har en del ledig tid. Nu i april så konkurrerar fisketiden med trädgårdsarbete och andra "utomhusmåsten" kopplat till familjelivet.

Vi testade en gammal hotspot också innan vi begav oss hemåt. Där sög det i på mitt igen och den kändes lika bökig som den sistnämnda. Väl inne vid  båten konstaterades att den inte var riktigt blank så den lossades i vattnet.

Det är faktiskt tveksamt om fiskedagen som helhet kunnat vara bättre. Pessimisten säger: Det kan alltid bli bättre. Själv sällar jag mig nog till skaran som är tacksam för det jag får. Jag fick en dag med ett underbart umgänge med min son, huggvilliga öringar och solgass samt nästan vindstilla. Det enda som egentligen fattades för att känslan skulle vara fulländad var väl att Max inte lyckades få upp den som han hade på för det hade gjort mig jätteglad... honom också misstänker jag...
Jag är såååå tacksam över livet.

Lufttemp:        Riktigt lökigt
Vind:               Close to nothing
Vattentemp:     ca: 6°C, fläckvis varmare
Övr. Väderlek:  Soligt med gammal sjö från ost

// Jonne (Glad ända in till benet)

...............................................

En kortis

070321
Denna fisketur utspelade sig under torsdagen (070315) i vredesmod över en sällsynt trögarbetad hemtenta som jag valde att maska ifrån trots att jag såväl skulle behövt sitta även denna dag. Henke (på bild nedan) slutade tidigt så han hakade på ut. Västlig vind, mestadels bra fart på vattnet, 4,5°C i vattnet i de västvända vikarna (3,5°C i övrigt) och växlande molnighet gav känslan av att idag skulle utdelning ske. Möjligen lite väl klart i vattnet men i alla fall. Vi fiskade större delen av dagen med endast en dragning i linan för Henke.

Kära läsare, jag orkar helt enkelt inte redogöra för denna FF-tur mer än med några bilder då jag faktiskt ligger i influensa med hosta, hög feber samt skallavärk.

Jag måste dock säga att även om det mesta av hopp har lämnat mig och att fiskesuget tillfälligtvis är allt annat än starkt så är jag glad över de rapporter jag får från Åhusburna fiskare som rapporterar goda fångster. Detta trots att det genererar en konkret slutsats: Fisk finns men jag är inte krycka nog att ta den.

// Jonne (host host)

...............................................

Kunde inte känts giftigare

070309
Tog mig en sån där friskluftstur i förrgår (onsdag). Vinden och vågskvalpet låg på snyggt från sydost i lagom omfång, vattnet hade superfärg, några plusgrader i luften, ja... jag vet inte hur det skulle vara för att kännas giftigare. Eftersom livet ser ut som det gör just nu med sjuka barn, hemtenta, extraarbete så blir det inga avslappnade fisketurer utan koordinationen mellan alla måsten sker med största omsorg där vart och ett av uppdragen kräver planering och effektivitet. Precis på det sätt som jag hatar att existera.

Lätt framåtlutad över ratten och med flackande blick begav jag mig så iväg för ett "snabbfiske" i Åhus. Väl på plats fick jag ihop grejorna snabbt, ut på revet och började våldskasta med ena ögat på klockan, det andra ut mot havet. Jag bara väntade, med hjärtat i halsgropen, på att den silverblanke 5:an skulle hugga så att jag kunde köra tillbaka och hamna på lite +tid, alltså före planeringen. Men icke, efter dryga timmen hade jag fiskat av revet. Och utan att ens ha fått ett ordentligt bottennapp att exalteras över fick jag avbryta fisket, småspringa mot bilen och köra hemåt. Strax därefter kunde man se mig i bilen, lätt framåtlutad över ratten, med ena ögat på klockan och det andra på vägen...

Åhh, hur gudagott att leva...

Lufttemp:        4-6°C
Vind:               3-5 m/sek
Vattentemp:     Vet ej
Övr. Väderlek:  Inspirerande

// Jonne (Bomturernas okrönte konung)

...............................................

Vattnet hade i alla fall fin färg

070303
Redan på onsdagen hördes jag och Henke av och var överens om att ett fiske var nödvändigt för vår fortsatta mentala hälsa och överlevnad. Trots vetskapen om att Åhus vid denna årstid är i stort sett öringtom föll valet på denna lokal. Jag ville absolut ta min egen båt för att utröna om den gick överhuvudtaget efter att ha stått hela vintern. Nåja, vinter och vinter, det var i alla fall ett tag sedan den startades.

När jag lämnade Knislinge så tyckte jag att det var ganska dimmigt och väldigt vindstilla men fortsatte mot Åhus där vi skulle träffas 06.30. För en gångs skull passade jag tiden... förvisso till priset av att ha kört ifrån mitt kaffe och mina mackor men detta åtgärdade Henke och gav mig både dryck och föda under dagen för vilket jag är ytterst tacksam. Iläggning skedde utan större problem men dimman var än tjockare och vinden om möjligt än mindre skönjbar i Åhus jämfört med Knislinge men vafan... har bestämt att fiska så har man.

Vattenståndet hade åtminstone återgått till det normala vilket är av godo för att veta var man ska köra för att undvika bumlingar.

Om det är något som både jag och Henke har utrönt genom åren så är det att Åhusbukten i stiltje endast erbjuder marginellt större möjligheter att fånga en havsöring än hemma i trädgården. Dimma tillhör väl heller inte favoritvädret men efter ett kanonfiske för några år sedan där Henke tog 3 öringar, varav den ena ett blankt fläskberg på över 5 kg, så har vi anammat det populära slagordet... "Man ska aldrig säga aldrig" eller "Jesus gick ju på vatten". Tilläggas bör givetvis att jag den gången inte hade ett känn. Förvånad? Nej, Inte jag heller...

Dimman lättade och vi flackade mellan lokalerna utan att vare sig se eller känna tendenser till fisk. Fikapauserna blev tätare och vi "glindrade" till och med när tron var som svagast. Vi enades om att vi båda nog inte hade samma uthållighet gällande fisket längre. I alla fall inte på det sätt som vi en gång  i tiden haft när man kunde stå och bara mala på. Idag ska det vara lite bekvämt, mycket prat och många goda skratt och kaffeskvättar.

Många start och stopp blev det på motorn tills den så småningom endast gav ifrån sig ett svagt klick när jag vred på startnyckeln. Hmm... tänkte jag... vad i h-e nu då...
Batteriet, sa Henke. Jag replikerade omedelbart med: Vadå batteriet, vi har ju kört hur mycket som helst så det begriper du väl att det har laddat, väl medveten om att Henke begriper sig på båtar miltals bättre än jag själv. Jo, sa Henke, du vet... en båtmotor genererar väldigt lite ström tillbaka till batteriet. Det är faktiskt så pass att den i stort sett inte laddar mycket mer än den förbrukar varför det är särskilt viktigt att ha ett välladdat batteri. Jaha, sa jag, och vad gör vi nu då? Har du en tunn repstump så drar vi igång den, sa Henke, och började leta, fann en, plockade av kåpan, la repet runt svänghjulet och drog igång den. Jag satt där och gapade och tror mig i detta ögonblick ha haft en uppsyn likt en panikslagen torsk på durken i en båt med vitt uppspärrade ögon och en gapande mun. Motorn gick som klocka och med tätnande dimma beslutade vi oss för att ge oss hemåt.

Vi var tämligen tacksamma att vi inte fallit för frestelsen och förverkligat tankarna om att ge oss längre ut och försöka ta en fin mattorsk. Det kunde ha blivit lite knepigt att hitta hem.

Summa summarum: Bomtur #4
Pluskontot:
En mycket trevlig dag i båten med Henke.

Minuskontot:
När det nu äntligen slutat blåsa så slutar det totalt vilket givetvis inte är någon höjdare. Dimma+stiltje+fiske=värdelöst.
Halvtaskigt båtbatteri är heller inte en optimal förutsättning.

Jag vet inte om jag har någon poäng i mitt påstående och det grundar sig heller inte på någon vetenskapligt belagd empirisk undersökning men efter att ha pratat med ganska många havsöringsfiskare så har jag dragit slutsatsen att just detta kustnära fiske måste ha blivit sämre de senaste åren. Jag påstår inte att det är en sanning men skulle gärna vilja ha en reflektion på det. Lägg gärna en stänkare i gästboken eller maila mig.

Lufttemp:        +grader
Vind:               Nada
Vattentemp:     Inte en susning och inte en krusning
Övr. Väderlek:  Ömsom tjocka, ömsom mindre tjocka

// Jonne

...............................................

Högt vatten

Jag hade ett par ärenden i Kristianstad i måndags och eftersom abstinensen var svår så packade jag med spöna för ett "bekvämfiske" vid Danogips i Åhus. Jag började givetvis med att köra mot Åhus för att stilla suget. Man kan väl säga att vattnet var ganska högt, eller jä-igt högt. Jag kan nog inte minnas ett högre vattenstånd under mina fiskeår i Åhus. Väl framme vid Danogips klev jag neråt vattnet på stenbumlingarna som ligger där. Nog för att jag kände att det var kallt i vinden men bara efter ett par minuter så upplevde jag det riktigt svinkallt. Tilläggas bör att jag normalt är förhållandevis varmblodig och är i regel den som tar på vantarna sist bland dem jag brukar fiska med. Jag vädrade vinden till att komma från nordväst och den var riklig också. Det var snygg färg på vattnet och jag hade tron på fisket en liten stund i alla fall. Jag har fortfarande inte hört någon nämna några negativa vokabulär i samband med högvatten. Jag stod och kastade ut mot revet som brukar vara väl synligt utan att man nu kunde se en enda sten sticka upp över vattenytan. Några djupfrusna sjöfåglar gled omkring ute på vattnet och mina tankar gled iväg till hur sommaren brukar se ut nere i Åhus. Fan, jag har ju lovat mig själv att snorkla vid reven någon sommar men det har till dags dato inte blivit av. Till sommaren... då... Återfick sansen av att jag vevat draget ända upp i spööglan. Körde lite åkerbrasa för att sedan välja norrsidan av Danogipsområdet. Väl på plats tog det inte många kast innan jag frös om fingrarna så att det sprängde i pekfingern som jag håller linan med, på min feminina haspelrulle, så pass att mina ärenden i Kristianstad började te sig lockande jämfört med fisket. Blev det 40 kast denna dag så är det allt och jag börjar frukta för att min annars så tillförlitliga uthållighet håller på att sina. Det positiva med dagens fiske är att jag nu är helt, fullt och fast övertygad om att aldrig aldrig köpa något annat än Fireline. Även Spiderwire suger. Jag körde mot Kristianstad och summerade min tredje bomtur utan ett känn med orden ekande i huvudet... Ju mer jag fiskar, ju fler bomturer blir det... Ju mer jag fiskar...

Lufttemp:         Svinkallt
Vind:                Nordväst, sådär lite lagom hård
Vattentemp:     Inte en susning
Övr. Väderlek: Soligt

// Jonne

...............................................

Mysteriet vid musteriet

070107
Idag hade jag bestämt mig för att fiska. Inte för att väderutsikterna var de bästa, inte heller för att jag egentligen var sådär supersugen utan mer för att jag inbillar mig att ju mer jag fiskar ju större är också chansen att få blank fisk. Jag är dock inne på att revidera denna övertygelse till att anamma ställningstagandet: Ju mer jag fiskar, ju fler bomturer blir det. Kanske jag kan skyla skammen genom att säga: Nej, det har inte blivit någon blänkare än men jag har ju inte precis fiskat nåt heller.

Någonstans runt 8-snåret befann jag mig vid Brösarps Backar. Jag fick ett sånt där konstigt uppvaknande som man kan få ibland. Gud vad vackert det är. Kanske var det i kombination med en särdeles vacker melodi på radion som känslorna vällde fram men i alla fall. Det är synd det här med att man vänjer sig vid vyer, utsikter mm. Att man vänjer sig vid traditionellt arbete och sånt kan jag väl ta men det är synd att man blir blind för det vackra. Österlen är mycket vackert men när man har sett det ofta så ser man det inte per automatik längre. F-n, jag måste bli bättre på att njuta varje sekund.

Nåväl, jag hade av någon outgrundlig anledning bestämt mig för att besöka "Hoet" med omnejd, d.v.s. musteriet i stora drag.. Lite märkligt såhär i efterhand för om det är något jag vet så är det att svag västan med kristallklart vatten inte är denna lokals bästa förutsättningar. Ändå körde jag dit och jag kan inte svara upp till varför. Jo, kanske förresten, jag ska försöka. Enligt DMI så skulle det blåsa 6-10 m/s väst till sydväst, det skulle vara molnigt och eventuellt regna. Jag tänkte att sydkusten är inte aktuellt för det är åt h-e för långt att köra för en dagstur. Åhus är inget alternativ såhär tidigt på säsongen och i Vik skulle det väl komma att vara kö ner till reven.

Väl på plats så kunde jag konstatera följande: Strålande solsken, totalt stiltje i det kristallklara vattnet, inte en vindpust, inte ett vak samt grymtande danskar på väg därifrån. Tron var m.a.o. som bortblåst redan innan jag börjat fiska. Jag riggade mitt lättspinnspö för att försöka med ytterst små lätta drag, laddade spöet och............ RAZZEL, RISCH, FRRRRRRRR... SMACK... Så var jag av med första draget. Ny lina på rullen och inte vilken lina som helst utan... TADAAAAAAAAA!!!!...... BILTEMAS FLÄTLINA!!!!.
Den ville liksom inte löpa ut som linor brukar ha en tendens att göra d.v.s. det yttersta först och det innersta sist. Nej då, all lina trängdes i första spööglan för att komma ut samtidigt... alltihop. Jag la uppgivet skitet ifrån mig och sörplade lite på kaffet jag hade med mig. Visst Nilsson, tänkte jag, så ska du fan ha det. Det kan ju inte vara en slump att Fireline kostar 250 kr och att Biltemas version kostar 69,50 kr. Jag satt en stund och skrattade åt och hånade mig själv innan jag började försöka reda ut linan. Till slut skar jag av densamma och packade ner eländet. Jag slog upp lite mer kaffe och funderade över, Vad gör jag här?

Jag kastade några kast med min Berkley Titanium-käpp innan jag packade ihop och återvände till bilen. Jag trodde inte på fisket. OK, Nya lokaler, nya insatser... Var då? Söderut? Nej minsann, jag ska vara hemma tills imorgon bitti (läs måndag) så det har jag inte tid med. Jag körde strandvägen i Kivik på vägen hem och såg ganska många fiskare som inte heller såg sådär jätteentusiastiska ut. Hade de bara frågat så kunde jag pekat ut varenda tångruska i vattnet minst en kilometer ut. Där satt jag i bilen och glodde, just så som jag själv hatar att bli betittad. När det stannar någon som bara sitter och glor så brukar jag ställa mig och glo tillbaka tills vederbörande kör eller går därifrån. Eftersom jag låter mig irriteras över sådant så försöker jag oftast fiska där "allmänheten" inte kommer för nära. Det är väl också det som gör att jag fiskar ganska mycket från båt när väder och vind tillåter. Andra fiskare är däremot bara ett trevligt inslag i gatubilden. Något rev var förvisso ledigt men jag kände mig ej manad att kliva ut och kasta. Jag sökte mig norrut och tittade in i Åhus för att kolla om man på bekvämt sätt kunde dra några kast vid Danogips för att genom det försöka legitimera denna s.k. fisketur.

Summa summarum: Jag har inte sett, hört eller ens hört talas om fisk vid kusten idag och jag hoppas av hela mitt hjärta att någon annan har fått något så att jag återfår tron på att liv finnes i havet.

Lufttemp:         6°C
Vind:                Ingen
Vattentemp:     Kanske 6-8°C sådär nånting
Övr. Väderlek: Först sol, sedan molnigt och slutligen regn på kusten, såväl som i sinnet.

// Jonne

...............................................

Premiär -07

070101
Jaha, då var premiärdagen överstökad. Nyårsdagen är ju ofta en dag då jag känner mig lite seg, ibland av synnerligen lättförklarliga skäl. Jag hade packat mina fiskegrejor för att kunna sticka till kusten om det nu skulle falla sig så att jag kände för det. Jo, jag kände för det. Detta trots att jag inte vaknade förrän vid 09.30 av att vinden höll på att slita taket av huset. Men men, är det premiär så är det. Ut i bilen, ett farväl till min nyvaknade familj och så iväg. Vinden slet i bilen från väster på väg mot Österlen. Första stoppet blev en av spetsarna vid Vitemölla. När jag öppnade koffertluckan för att dra på vadarna och packa ut fiskegrejorna så trodde jag för en sekund att bilen skulle fyllas så pass med luft att den riskerade att flyga ut i havet... vafan premiärdagen får det kosta...

Jag tog ett kort söderöver innan jag sandblästrad och fin nådde ner till vattnet. 
Jag kastade ett par kast, noga räknat tre stycken, innan jag blåste av stenen som jag stod på. Jag lyckades hålla mig på benen så jag slapp iallafall att bada. Förnuftet började ta överhand och jag funderade en liten stund över i vilken del av hjärnan den defekt finns som skiljer havsöringsfiskaren från vanliga människor.

Jaha, tänkte jag, var ska jag hitta lite lä? Valet föll på Karakås. Jag satte mig i bilen och efter bara ett par hundra meters färd så fick jag syn på Henke och Reine.

Henke bommar man inte bland tusen fiskare för ingen annan skulle sätta på sig en sådan huvudbonad som denne man bär den kallare delen av fiskesäsongen.
Henke menar dock att skinnluvan är så pass perfekt att det är värt att bli kallad fåntratt av mig.
De var på väg hem och kunde summera 2 st lekfärgade öringar som givetvis fått friheten åter. Båda tagna på fluga... MED FLUGSPÖ...!!! Nu ska också tilläggas att Reine, som tog båda, trakterar ett flugspö med största bravur men att ens tänka tanken att rigga ett flugspö en dag som denna kan för mig bara sammanfattas med... RESPEKT!

Jag fortsatte ner mot Karakås och "Hoets naturreservat" och där skyddade skogen från de värsta stormvindarna. Väl på plats kunde jag konstatera att där var ganska många lycksökande fiskare på plats. Jag upplevde dock något som jag inte kan minna mig ha upplevt tidigare, nämligen att vinden kantrade på alla möjliga håll och stundom kunde man också se vindarna falla uppifrån ner mot vattnet så att vinden förde vindvågor åt alla håll samtidigt. Det där sista var lite svårförklarat i text men om du har sett det så vet du vad jag menar. Hursomhelst så tror jag att fenomenen bestod i att vindarna snurrade runt "Hoet" samt kom glidande genom och över skogen med ordentlig kraft.

Som du kanske märker så håller jag mig medvetet hela tiden långt ifrån det egentligt intressanta denna fiskedag... alltså om jag fick något eller inte. Kära vänner, jag ska inte ge mig in på några bortförklaringssejourer utan kan bara kallt konstatera att dessa, sammanlagt kanske 50 kast, jag gjorde denna dag inte genererade ett enda hugg och därmed inte heller en enda fisk.

Som vissa andra fiskeskribenter ofta uttrycker sig, och som säkert är tänkt att ingjuta lite nytt mod i förtappade "havsöringsfiskarsjälar", så skulle jag också vilja säga: HAV MOD BRÖDER, SILVRET FINNS DÄRUTE...
Men det vete fanken...

Nu är säsongen igång och med något gynnsammare förhållanden så kanske, kanske...

Lufttemp:         7°C
Vind:                Stenhård Västan
Vattentemp:     Badtemperatur

// Jonne

...............................................

Tillbaka till Fiskerapporter

Copyright © 2006 Jonas Nilsson
All rights reserved