061029
Vi lämnade Knislinge vid 14-tiden på torsdagen som var uppsamlingsplats för mig, Micke och Henke på väg att äntra Ölands norra del för havsöringsfiske. Vädertimingen kunde väl varit bättre men vi åkte i alla fall. Väl framme vid Hälluddens Kursgård och Stugby började vi att packa in arsenalen. Vi bodde mycket bra och blev väl mottagna av Monica som värdinnan heter. Förväntansfulla idkade vi vapenvård varvat med planering inför fredagen glatt inhinkandes humle- och druvbaserade drycker. Visst skulle det blåsa en del under fredagen men det skulle givetvis inte hindra oss.

Morgonen grydde och vi kunde bara konstatera att storm rådde utanför stugknuten. Gudrun II knackade på från väst så vi beslutade enhälligt att söka fiskbart vatten på Ölands östra sida. Trollskogen blev målet och efter att vi parkerat bilen sökte vi oss rakt ut mot havet. Väl där spred vi ut oss och kunde snabbt konstatera att vattnet var ofiskbart på grund av all tång som fanns där. Vi provade även vasskyddade enkelkrokar men inte ens det funkade. Micke lyckades dock kroka en liten gädda på den, eller de få, meter som draget fiskade innan det var fullt med skit. Bedrövade började vi vandra norrut för att söka oss upp mot norra spetsen på östra sidan. Vi gick, och gick, och gick, och gick.... Jag misstänker att vi underskattat skalan på kartan för vi tycktes aldrig komma fram. Vi stannade och tog ett par bilder vid vraket innan vi vandrade vidare.

Henke och Micke

Rund och trind, rosig kind

Vi fortsatte vandringen upp mot nordostspetsen och efter många snirklar kom vi äntligen fram till spetsen... där orkan rådde. Det blåste så vi knappt kunde stå upp. Med linbågar dubbelt så långa som kasten och med draget fullt av skit började vi så smått att inse att vandringen varit förgäves. En säl stack upp huvudet ute bland vågorna och jag tyckte för en sekund att sälen skakade på huvudet som en gest om att: Grabbar, fisket suger här... jag drar vidare och jag tycker att ni ska göra detsamma...
Samtliga av oss har visserligen varit ute och fiskat i hårt väder men frågan är om inte detta slog alla rekord. Vi uppskattade vindstyrkan till 25-30 m/s. Ok, bara att vandra tillbaka. Den sammanlagda promenaden hamnade på dryga timmen och om det bara var för att vandra som vi hade kört dit så kunde vi lämnat spöna hemma. Vi bestämde oss för att från och med nu så skulle eventuellt fiske vara bekvämt. Väl tillbaka vid parkeringen plockade vi fram stormköket som nu fick göra skäl för namnet och kokte oss lite korv som vi avnjöt med bröd, risted løk och stark senap. Smakade förträffligt!!
Vi diskuterade huruvida vi skulle försöka få till ett fiske överhuvudtaget. I sann demokratisk anda bestämde vi att köra över till andra nordspetsen, den västra, för att där se hur vi kanske kunde bedriva fiske under lördagen om det nu var så att vinden skulle lägga sig under natten. Vi reserverade oss också för att några kast inne i Grankullaviken kunde bli aktuellt om det nu gick att fiska. Vi körde upp till andra spetsen och hälsade på Erik, ja han den långe alltså, för att konstatera att förhållandena var desamma där... föga överraskande...
Efter att ha beskådat "den gamle och havet" så körde vi söderut för att reka ytterligare inför morgondagen. I höjd med Neptuni åkrar fick någon i bilen en snilleblixt om att vi i alla fall kunde prova hur mycket skit det var i vattnet det var och att detta i så fall skulle ligga kvar under lördagen. Alltihop relaterat till hur hårt vi under kvällen skulle gå åt de rusdrycker vi haft med oss. Micke åtog sig uppdraget att kolla medan jag och Henke satt kvar i bilen. Micke kom upp efter en stund och informerade oss om att det inte fanns något skit i vattnet överhuvudtaget på denna västra sida av ön. Vi rynkade misstänksamt pannan men klädde på oss och gav oss ner för att fiska trots vinden. Fisket var kämpigt men har man kört 30 mil för ändamålet så får man också ge järnet.

Plötsligt bugar sig Mickes spö och jag kan på håll skönja att fisken är pigg då fajten pågår en bra stund. Väl uppe signaleras öring och jag skyndar dit för att titta, gratta och även balsamera min desillusionerade fiskesjäl. Väl framme får jag se en fin blänkare på 2,5 kg med ett Fulton på 1,16. Micke strålar och jag unnar sannerligen honom det. Han har haft ett bra fiskeår och jag inbillar mig att han genom sitt idoga brukande av sitt specialdrag har knäckt en del av koden. Micke är för övrigt en mycket god vän och en mycket gentil sådan som unnar sina vänner allt gott. Jag och Henke grattade ikapp och när fotosejouren var avslutad gav vi oss ut i kampen igen. Efter bara ett par kast så bugar sig då mitt spö och pulsen flyger upp. Efter endast en liten stund kan jag konstatera att det inte är någon rekordfisk jag har på kroken. När fisken sprattlar till i ytan några meter ifrån mig kan jag besviket konstatera att det är en liten gädda som fallit offer för mitt drag. Kanske någon nu tycker att jag är otacksam som inte tycker att det är ok med en gädda ens för fajtens skull men jag kan tyvärr inte uppskatta en gädda när det är havsöring jag är ute efter. Lite lätt förbannad släpper jag tillbaka den och fortsätter att kasta. Den molnskymda solen börjar sänka sig och vi vandrar upp mot bilen och har därmed avslutat fisket denna fredag. Kvällen kom att ägnas diskussioner om varför det var så mycket skit i vattnet på läsidan när det sedan var tångfritt på "stormsidan". Det enda svar vi kunde finna ut var att det troligen blåst ostligt dagarna innan vi kom dit. Vi enades också om att hårt slit, mycket vandring och letande efter fiskbart vatten faktiskt hade lönat sig. En grann öring och två gäddor summerades och efter väderleksrapport som lovade bättring under lördagen somnade vi lätt druckna sent om natten.

Jag slog upp de blå och tittade på klockan på lördagen. F-n också, klockan var 10. Jag tittade ut genom fönstret och kunde konstatera att stormen bedarrat. Vi steg upp och käkade frukost och grymtade lite till varandra om att vi sovit för länge. Tilläggas bör att vi alla tre är småbarnsföräldrar och att sovmorgnar inte tillhör vardagen varför vi heller inte klandrade oss själva alltför hårt. Sömn är ju, vid sidan av fiske, också en för många underskattad njutning. Vi körde söderöver denna dag och fisket såg ut att ha en bedårande potential på västsidan. Vi stannade vid ett rev som såg hett ut. Bra fart på vattnet och solsken gav oss hopp om att det inte skulle gå att misslyckas här. Efter några timmars fiskande hade vi dock ändrat uppfattning. Micke och jag hade inte haft ett känn och Henke konstaterade att revet nog var bättre på gädda än på havsöring då han summerade 4 stycken under förmiddagen. Ingen av någon vettig storlek heller för den delen. Vi kokade upp ärtsoppan vi haft med och avnjöt denna i den kalla vinden. Vi blickade ut över havet och kunde från vår position se den lilla ön Blå Jungfrun som avtecknade sig likt ett ufo på vattenytan.

Vi resonerade oss fram till att vi återigen skulle söka oss norrut och stannade vid den plats där öringen hade bärgats dagen före. Lite fattiga på tro samlade vi oss dock och dunkade på med våra redskap efter bästa förmåga. Lite som på beställning fick jag ett haveri på min nyinköpta ABU 503 ALB. Jag tvingas tyvärr tillstå att denna rulle inte riktigt håller vad den lovar då den ibland lägger linan utanför linföraren vilket i sin tur genererar att linan börjar matas på knoppen framför spolen för sedan efter några vevtag spola på linan korrekt. I nästa kast hänger alltså den innersta delen av linan ut och fastnar när man sedan laddar på nytt. Svårt att förstå? Kanske det, frustrerande är det i alla fall. Jag skulle tro att den funkar med nylonlina men med flätlina måste man ha stenkoll på rullen och det tycker jag inte ska behövas. I så fall borde den märkas med en varningstext om att rullen inte är fiskbar med flätlina. Den ska skickas tillbaka och jag ska strida för min rätt intill döden... Nåja, jag ska höra vad de säger i alla fall...
Vi gav upp fisket för denna dag och samlades i stugan till rundabordsdiskussioner över en smäktande lasagne.  Vi undrade hur fisket kunde vara så pissigt en sådan strålande dag. Teorier blandades med förbannelser och som slutsats enades vi om att vattentemperaturen kanske var för hög ännu. Detta trots att vi inte hade någon tempmätare med oss. Det hör ju liksom till att traggla teorier under rusdryckers påverkan.

Vi straffade oss själva genom att stiga upp 06.00. Vi städade stugan, åt en macka och drack lite kaffe innan vi sedan packade bilen för att först fiska och sedan köra hem. Vi var väl på revet vid 08.30 sådär och ämnade fiska fram till lunch då vi först skulle grilla korv och sedan söka oss mot Skåne. Väl framme vid revet konstaterade vi att vinden återigen tilltagit och att densamma nu kom från norr. Detta byggde sviniga vågor, 1-2 meter höga, som ideligen brakade in med full kraft. Nu var plötsligt inte många rev på västsidan aktuella men vi hittade ett som vi ansåg var fiskbart. Vi stod väl ut i 1½ timme utan ett känn innan vi enades om att sätta fyr på grillen. Vinden var både kall och riklig denna dag och efter två korvar packade vi in fiskegrejorna i bilen.

Under hemfärden diskuterades givetvis vår fiskestrapats. Vi enades om att vi hade haft trevligt och det är egentligen inte så konstigt. Vi funkar bra ihop. Henke och jag har ett lite underligt förflutet där varsin av våra föräldrar jobbade ihop. Under den perioden träffades vi förvisso inte men var väl medvetna om varandras existens. Henke är från Åhus och jag från Knislinge och när det var dags för gymnasiestudier lyckades vi hamna i samma klass på Livsmedelsteknisk linje som det hette på den tiden. Efter att vi sedan mönstrat till värnplikten kunde vi konstatera att vi båda skulle göra lumpen samtidigt som kockar i flottan och när vi efter den värnpliktiga grundutbildningen, som vi gjorde tillsammans, skulle placeras ut på båtar så lyckas vi hamna i samma division där fyra av båtarna så gott som alltid gick tillsammans. Jag och Henke låg på varsin av dessa. Vid sidan av detta så hade vi, var och en på sitt håll, utvecklat en fiskepsykos vilket senare kommit att sammanföra oss för en, förhoppningsvis, lång tid framöver. Henke, såväl som Micke, är människor som jag väldigt gärna både fiskar med och umgås med i andra sammanhang. Okomplicerad samvaro med respekt för varandra som plattform. Inga besserwisserfasoner och det viktigaste av allt... vi har förbenat kul ihop. Micke och jag träffades på den båt där jag gjorde lumpen och vi fann varandra tämligen omgående och har hållit ihop i vått och torrt sedan dess. Micke känns på många sätt som en tvillingsjäl och vi delar de allra flesta grundläggande värderingar. En vän i såväl med- som motgång.

Summan av kardemumman var att vädergudarna uppenbart varit emot oss den mesta delen av tiden men att fisket kunde varit sämre. När vi sedan splittrade trion i Knislinge så kunde inte jag och Henke annat än att säga tack till Micke för att han räddade resan med sin öring. När sakerna packats ut i respektive bilar så sade vi adjö och Henke gick till sitt fordon. När han öppnat bildörren vände han sig flinande om och sa: -Det här får vi göra om... någon annan...stans...

// Jonne

...............................................

060902
I torsdags, 060831, var jag ute på en tur i Åhus. Det var väl den här fiskedesperationen som egentligen sög mig ut mer än tron på att ta någon öring. Jag baxade i min båt och gav mig ut på en tur. Jag hade matat min nya ABU haspelrulle 503 ALB med flätlina och ville även prova denna. Jag valde Spiderwire denna gång, varför vet jag inte, men den verkade funka som flätlinor gör mest. Den kraftiga västanvinden till trots så var sjön lugn så pass långt in mot land som jag rörde mig. Tyvärr så florerade mycket "ålagräs" i vattnet vilket gjorde det riktigt kustnära fisket svårt. Jag bestämde mig för att köra ut en bit och dra lite med mina små trollingriggar efter torsk eller någon öring. Väl ute och dags för uppriggning märkte jag att mina stackers låg kvar hemma. Håglös körde jag mot land igen.

Jag började köra runt mellan lokalerna men överallt mötte mig samma syn... nät, nät och åter nät. Ja, varenda punkt i Åhusområdet där jag någonsin har hört att det har kommit upp fisk var ingärdat med nät. Djupt bedrövad körde jag upp mot Hammarna och Landön men det var samma sak där, massor av nät.

Från denna position körde jag rakt söderut mot Laxören. På långt håll såg den ena av stenarna väldigt stor ut men när jag närmade mig så blev den med ens mindre. Det var givetvis sälarna som låg och vilade sig som en efter en valde sin flyktväg i vattnet. Deras nyfikna huvud stack upp här och var för att hålla koll på mig. Jag räknade hastigt till fem huvuden som var uppe samtidigt men hur många som rörde sig där har jag ingen aning om. Det sägs att sälbeståndet nu har vuxit sig så kraftigt att det kan bli aktuellt med jakt även runt Skånes kuster. Huruvida detta äger sin riktighet vågar jag inte påstå eftersom det mycket väl kan vara en konstruktion i min hjärna efter att ha slölyssnat på något radioprogram. Det var hur som helst härligt att iaktta dessa havets kramdjur genom kikaren. Fisket hade jag för länge sedan lagt ner och jag koncentrerade mig för att snabbast möjligt ta mig ut i farleden och vidare ner mot södra karet. Väl där kunde jag notera nytt rekord av "nätbojar". Riktigt vad det var för en labyrint av nät vet jag inte eftersom mina kunskaper inom detta område är svårt eftersatta men jag gav mig snabbt därifrån för att inte bli sittande i detta virrvarr

När jag åter gick ut i farleden möttes jag av ett helt gäng segelbåtar.Det kan väl ha handlat om ungefär tio stycken båtar som gick i läns med bra fart. Det kändes lite som om de liksom jag desperat ville krama ut det sista av sommaren...
 

Fisken då, blev det någon, undrar du kanske? Nej, kära läsare. Att få fisk ligger inte i min natur så svaret är nej, det blev ingen...

Jag tänkte också lite på flydda dagar och var den så rekorderliga sammanslutningen NoNet blev av. Spontant känns det som vore den viktigare än någonsin. Jag känner plötsligt att jag bör lägga ett mail till Henric och Kustfiskedagboken. See ya!

// Jonne

...............................................

060828
Idag ville jag så gärna åka ner till Kivik igen för att utmana kvälls- och nattöringen än en gång men tiden ville liksom inte räcka till så jag valde Åhus istället. Jag var väl på plats vis 18-tiden och dels ville jag prova mina nygjutna drag men i sanningens namn var det nog ändå fiskekåtheten som spirade. Det blåste 5-8 m/s sydvästligt så det borde varit optimalt för att få in lite kallt vatten men öringen ville inte ta idag heller. Jag hade riggat två spön för att kunna testa mina olika drag som ligger mellan 14-21 gram. Efter att ha testat dragen och konstaterat att de gick fint i vattnet så riggade jag om det ena och började kasta dobb i hopp om att detta kanske var dagens melodi. Jag varvade mellan lättspinn och dobbfluga men inget hände. Jag stod uppvadad på en sten där djupet framför mig kan ha varit runt metern när plötsligt en öring kommer simmande rakt framför stenen. Den verkade inte göra någon notis om att jag stod där och jag uppskattade att den kan ha legat på 2,5-3 kg. (Om du frågar mig imorgon så kanske den vägde 5 kg). Detta synintryck fick för en liten stund upp pulsen en aning men efter att ha insett öringens ointresse lugnade jag ner mig igen. Jag stod och fiskade i t-shirt fram till kl. 20 och drog sedan på mig en tröja. Jag måste säga att det är klart skönare att inte få nåt i augusti än att inte få nåt i januari.

Jag ska dock inte börja yra om att det inte gjorde något att jag inte fick någon fisk och att vädret samt utsikten var gudomlig för om det bara var naturen jag ville se så hade jag inte haft spö med mig. Vidare så hade jag heller inte behövt köra ca: 5 mil för att se vacker natur för det har vi jäkligt gott om i Knislingetrakten också vad det beträffar. Nej, det här höstfisket suger lika mycket som vårfisket gjorde och jag är djupt störd av att öringarna plötsligt har blivit anorektiker... eller är sanningen den att det är jag som är oduglig... Hmm... Fy vilken obehaglig insikt... Nu vill jag inte skriva mer idag...

// Jonne

...............................................

060822
Vi, jag och Micke, hade efter överläggning bestämt oss för att ge oss på ett kvälls-/nattfiske efter havsöring nere på Österlen. SMHI hade lovat oss väst-sydväst 5-8 m/s så det borde ju vända in lite kallare vatten. Väl på plats vid 17-tiden så kunde man inte skönja ens den minsta lilla vindpust vilket också avtecknade sig på havet som låg mer eller mindre spegelblankt. Kort sagt, SMHI höll inte sitt ord. Vi började fiska och kunde ganska snabbt konstatera att det, förutom massvis med nät, fanns mycket tobis inne. Vi fick också bevis för att öringen var där då en ca: 2-kilos öring gjorde ett meterhögt luftskutt ungefär 10 meter framför mig och en stund senare gjorde en betydligt större fisk detsamma fast utom kastavstånd. Vi hade också ytterligare ett par vak av mer försiktig karaktär inom kastavstånd men inte heller dessa resulterade i något hugg. De ville som sagt inte ta och de försiktiga nafs vi hade under kvällen kan lika gärna ha varit tobis som inte hann undan för draget. Svårt att avgöra. Kvällens största miss var väl egentligen att jag inte hade någon termometer med mig. Det hade varit kul att se hur varmt (eller kallt) det egentligen var i vattnet.

En tanke föddes där jag jämförde öringens och tobisens situation i en mänsklig metafor. Låt oss säga att man kommer till ett sammanhang där det kryllar av vackra kvinnor, t.ex. en fest eller ett dansställe. Låt oss då tänka oss att det i ena hörnan sitter en uppblåsbar Barbara mitt ibland alla dessa levande vackra femala varelser. Inte fanken skulle jag välja Barbara i det läget.... eller om det på ett dignande smörgåsbord låg en uppenbart plastig banan så skulle nog den också få stå tillbaka till förmån för det andra.
Ur det perspektivet är det kanske inte så konstigt att öringen inte väljer en skramlande bit plåt eller en kantigt snidad fiskimitation framför äkta vara, eller hur?

SMHI hade också lovat regn och denna profetia slog däremot in. Turligt nog så hamnade vi kanten utav ovädret så vi fick endast lite regn på oss men på grund av det i övrigt lugna vädret så kunde vi höra det massiva regnet som befann sig högst några hundra meter från oss. Detta varvades med lite åskmuller och kulsprutesmatter samt kanonskott från Ravlunda där ett krig utspelade sig under kvällen.

Jag provade massor av drag men inget verkade falla öringarna i smaken. Kanske borde vi haft flugorna med oss och frestat dem med någon tobisimitation men så var icke fallet. Det blev ingenting denna kväll och vi kunde nog ha fortsatt ett par timmar till men avbröt fisket redan vid 10-snåret. Det kändes helt ok.

Vi diskuterade det hela och enades om att invänta lite bättre vindar innan vi ger oss ut igen och då får också flugspöet följa med. En skön kväll var det i alla fall och det kändes gott att stilla ivern.

// Jonne

............................................... 

060715
Större delen av mitt fiskeliv så har jag önskat mig ett fiske efter abborre där jag slipper de små tusenbröderna och där jag kan komma hem efter en tur med några riktigt matvänliga abborrar. Jag har provat diverse metoder och platser men mete med mask har inte genererat något annat än smått, jigg har väl funkat någon gång i Finjasjön, trolling med små wobblers har givit någon enstaka och mete med levande agn ger mig så pass mycket samvetskval mot betesfisken så det är inget alternativ även om flertalet abborrfiskare menar att denna metod är överlägsen det mesta.

Nu har jag emellertid haft förhållandevis bra framgång med glindring (lättrolling). Små wobblers på UL-utrustning i (hör och häpna) Immelnsjön. Jag har fiskat till och från i sjön Immeln under perioder av mitt liv men efter hand uppbyggt tron på att sjön är Rotenonbehandlad. Helt plötsligt fann jag en sydvästvänd vik där abborren var hemma. Jag och mina söner har lagt några kvällar där med bra framgång. Abborrarna vi har tagit genom denna metod har legat på 3-5hg vilket jag tycker är fina matabborrar.Vi inväntar dock större då potentialen är uppenbar. Jag har på sistone börjat inbilla mig att den rikliga förekomsten av kräftor är en del av förklaringen till att abborren är så fin i denna sjö. Märk väl, detta är egna teorier utan någon som helst vetenskapligt belagd grund.

Huvudsakligen har vi tagit på rödvita wobblers såsom Jensen, ABU Hi-Lo, Rapala. Vi har bara fiskat kvällar men jag kommer inom kort att prova tidiga mornar också. Resultaten utav detta återkommer jag med.

Äntligen abborrar med lite stil...

// Jonne

...............................................

060621
Eftersom sidan togs i bruk under senare hälften av juni -06 så kommer jag att försöka sammanfatta vinterns/vårens havsöringsfiske. Det ska väl i och för sig inte bli några problem då framgångarna uteblev.

Jag började att fiska tidigt i januari, väl medveten om att Åhus är fantastiskt dåligt på havsöring denna årstid. Men lever man som jag ett hektiskt liv där man får välja sina små fiskestunder med omsorg så åker jag hellre till Åhus och går bom än att jag gör detsamma nere på Österlen då det är en viss skillnad i restid Visst, chansen är betydligt större att ta blank fisk på Österlen och sydkusten tidigt på säsongen men när man kanske bara kan frigöra 3-4 timmar så är det inte lönt att ge sig iväg söderöver.

Fisket kom dock igång på allvar i april i Åhus men då var schemat redan fullt av uppdrag och jag kunde bara glatt ta del av vad kompisar tog.

Nåväl, det blev några ragor i vår och även några alltför små blänkare men det var allt. En riktig skitsäsong. Hoppas att fisket blir bättre nästa vår...

Jag ska se vad sommarfisket kan erbjuda och jag återkommer så snart som jag har dragit några erfarenheter utav detta.

// Jonne

...............................................

Tillbaka till Fiskerapporter

Copyright © 2006 Jonas Nilsson
All rights reserved